patrikonthemove.blogg.se

Jag har tagit ett kliv ut i vida världen igen och tänkte ta med den som vill igenom denna härliga blogg

Baguette på pakethållare

Publicerad 2014-06-05 14:09:50 i Allmänt,

Tjena vänner!
Nu är jag äntligen i Europa i Paris, VILKEN STAD! 
Kom hit för två dagar sen efter att ha spenderat 30 timmmar på Singapors flygplats då mitt plan med Air India blev inställt pga motorroblem och jag blev istället överskriven till ett direktflyg till paris samma kväll men väldens bästa flygbolag Singapore Airlines. 
Så jag dödade 13 timmar extra på flygplatsen med en fransk man, vi tog o käka BK och tog en tupplur på en av flygplatsens gratisbiografer, sen satt jag på planet med en liten klump i magen. 
Jag lämnade Sverige i Oktober förra året, exakt idag 6 månader sedan, och om ca 2 månader är jag hemma vilket känns sjukt kul men också sjukt trist. Allt blev så verkligt när jag såg på kartan i flygplanet att vi va över Tyskland och jag kunde se hur vi passerade Sverige och börjar redan sakna Asien och utmaningarna och upplevelserna en har där 24/7.
Men så jag kom fram till Paris vid 8 tiden på morgonen och tog lokaltåget till Grande de Nord och sedan ett bytte till tunnelbanan för linje 13 som tog mig till Liege där jag hade fått väginstruktioner till lägenheten jag hade blivit erbjuden en soffa i, så efter promenix på 10 min kom jag fram och 5 min senare stod jag i en lägenhet utan att ens ha träffat ägare, som är en kompis kompis vilket har gjort denna upplevelse sjukt intressant
 
Va det senaste jag skrev innan jag lämnade Paris och sedan åkte ner till Taizé, klostret där jag stannade i 1 månad och 3 veckor, helt galet! Efter det tog jag en buss till köpenhanm, tåg till lund, bil till malmö och sedan snälltåg till Stockholm.
Så jag tänkte nu referera till en av snooks kära låtar.  ÄLSKLING JAG Ä HEMMA NU!
 
Så dethär blir ett sånddär dunderinlägg där jag kartlägger 3 månader, ish! 
 
Senast jag skrev några rader till er satt jag på mitt nygjorda rum i Canggu, Bali. Precis efter jag la upp inlägget stack jag och åt friterad kykling, ris, kokosmjölksgrönsaker, omelett och en stor iste och hängde med min lilla kompis Sophie. Någon vecka efter va jag påväg ut till Denpasar flygplats för att lämna mitt semesterparadis, jag hade tagit det ledigt från mitt backpackande, inte brytt mig om att åka någonstans, tagit varje dag som den kom, kollat på film, skypeat med folk, tagit bilder, hängt med Sophie och försökt att surfa (mycket svårare än det ser ut).
Min Guesthouse ägare och vän Gede skjutsade ut mig till flygplatsen, vi satt i tysta efter jag hade sagt att jag skulle sakna honom, jag och han hade haft en underbar månad tillsammans, jag hade lekt med hans barn, varit med  hans familj och firat högtider, ätit hos hans frus familj och nu skulle jag åka ifrån dom. Helt plötsligt slirar en taxibil upp framför oss och i den stora jeepen som vi satt i sa Gede lugnt, OH TAXI TAXI TAXI! och sen började sjunga TAXI TAXI TAXI, med en indisk dialekt och jag tänkte det där påminner sjukt mycket om en låt jag stod och hoppade till framför spegeln till när jag va 9 år, Dr Bombays S.O.S
Jag frågar honom om det och han börjar garva och säger jaa, en tjej lärde mig den på 90 talet när hon va här, jag började tänka tillbaks på Hampi (Indien) när jag hängde med min kompis Jakob Kranz och han hade satt på Dr Bombay för att visa alla som vi hängde med från Israel och England, jag började garva och sa högt "The world is to smal!"

Så väntade jag två timmar på flygplastsen, BÄTTRE TIDIG ÄN SEN! (tack Per Jauring för dom visa orden)
Gick sedan och checkade in mitt Bagage.
Landade på Singapore flygplats och tänkte, "Då ska jag spendera 14 timmar på denna lilla flygplats, KUL"
En galet farsinerande flygplats med superduper snabbt Wifi, sovsalar, gratis biografer, fjärlisträdgårdar, gratispool, gym, hotell, jaa den har ALLT! 
Men jag tog min dator, kamera och flöjt och traska upp till Food Court för att få mig en liten matbit.
Där låg det fera restauranger, Indiskt, Japanskt, Kinesiskt, Koreansk, MacDonalds (Där typ alla västerländningar satt och frossa)
En restaurang i hörnet av foodcourten stod det en kille i 20 års åldern och verkade servera lite mat för en billig peng så jag traskade fram till honom och köade med några malaysianer och singaporer och indoneser, till slut kom jag fram och möttes av det bredaste smilet jag någon sin har sätt på denna resa, han frågade men en tjock asiatisk dealekt i 140 km/h vad jag ville ha, jag skratta till lite och sa en kaffe med nummer 2 som va någon kykling och ris, stopade i mitt kort i maskinen, betalade och sedan gick och tog en plats brevid kassan, plugga in datorn och börja utnytja den snabba uppkoppningen. Efter 5 min stod min tallrik med en underbar söt kopp kaffe framför mig, kyklingen smakade himelskt men riset va lite varm så jag ställde det åt sidan, och gjorde som alla buissninesemen runt omkring och kollade ner i min dator samtidigt som jag åt. Helt plötsligt hör jag bakom disken, "You should mix the rise with the chicken!" och ett intresserad och farsinerad kille backom kassan stod och log mot mig, som dom flesta asiater gör när dom ser en blond två meters västerländing äta med händer, jag flinade till och blandade det varma riset med min kyckling. Godiskaffet slank ner och kyklingen lika så, men en till kaffe hade ju inte suttit fel, så jag frågade kille bakom kassan om han tog Indonesian Ruphias, han nickade nej men sa att han kunde ge mig en kaffe gratis, är alltid lika farsinerad av folk som kan läsa andra folks tankar.
När han gav mig koppen sa han, YOU LIKE MY KOFFE AH? och jag svara "IT'S PERFECT!" och stoltheten i hans ögon va priceless!
 
Se efter det tog jag en promenad bland alla affärer som låg på flygplatsen, gick in i apple affären och såg den nya Ipod nano, satte på den och fick höra Settle Down av Kibra och det har blivit en låt som har varit med ett tag nu. Sedan stack jag till vänteloungen, kollade på en film till 11 tiden, skypea med min käre mor i en timma och då va klockan 00, helt plötsligt va det dags att försöka sova lite, klockan 4 va jag nämligen tvungen att gå igenom tullarna, kolla om mitt bagage hade blivit upptaget till Lost and Found och sedan checka in det till Air India som va det bolaget jag skulle färdas med till den Romatiska staden PARIIS! Så efter två timmars vila och en timmars sömn stack jag upp och gick en promenix och checkade in i Landet, traskade bort till Lost and Found, satte mig utanför incheckningsbanden med ett 60 tals andra indiska män och kollade på A Cinderella Story, och det intresserar mig alltid när folk gillar att kolla på en film utan ljud och subtitles då 10 indier hängde över min axel.
30 min senare hade jag stängt datorn, checkad in och passerat securty. När jag hade visat mitt pass i Security sa kille som innan hade haft en hård asiatisk brytning, TREVLIG RESA men en pricsäker stockholmsdialekt, jag blev helt paff och sa tack tack och fortsatte in på flygplatsen, lilla landet lagom, det finns spår av oss överallt!
 
Klockan 7 satt jag i gaten och väntade på att bli boardad, det blev 7:10 7:20 och dom sade att vi är en halvtimma försenad så klockan åtta kommer vi bli boradade, det är väll ingen fara tänkte jag. Klockan 8:10 sa dom i högtalarna vi är försenade ännu en timma, 9:20 sa dom vi kommer at avgå vid 11:00, KUL!! tänkte jag som hade planerat att vi det här laget tagit igen 2 timmars sömn från kvällen innan.
Flygbolaget skickade oss till Food court för lite gratismat, INTE HELT FEL! Så vi fick en kulinarisk indisk måltid.  10:50 återvände vi till våran Gate som va stängd... 11:10 öppnade dom igen och sa att vi kommmer avgå 12:10. 12:05 började folk disskutera med flygbolagspersonalen, det bev en het diskution där både Hindi och Engelska blandades, en mega nationel duskution, hade nästa lust att hoppa in med lite Svengelska. Efter en 20 min fick jag och en fransman besked om att bli förflyttade till Singapore Airlines och åka med deras DIREKTFLYG till paris klockan 23:40, jaa enligt mig va det bara att tacka och ta emot, en biljett som kostade 2000 mer och ett direktflyg istället för en mellanlandning i Delhi. Jag och fransmannen stack till BurgerKing, käka min första snabbmat på 4 månader, (hade ju tagit ett besök på donken i Mumbai) och sedan satte oss i gratisbiografen för en 4 timmars tupplur, INTE HELT FEL kan jag ju säga. Sen tog vi en liten middag, traskade runt och checkade in. 
 
Emergency Exit, JAARÅÅ!! Alltid lika skönt att ha 2 meters utrymme för mina ben, satt brevid en flygvärdinna för Singapore Airlines som va påväg att hälsa på sin kompis i Frankrike, så fort jag ville ha något så frågade jag henne var i flygplanet det fanns och gick o tog det själv när dom andra flygvärdinnorna inte kolla, en bra resa helt enkelt!
 
Dagen efter va jag äntligen frame i Paris. Här hade jag ett gäng härliga upplevelser och en halv oskön när jag förlorade 50 euro, ni vet domdär killarna på gatan med 3 koppar och en boll, SPELA ALDRIG DET!!
 
Som ni såg i början hade jag frågat mina kära facebookvänner, "Is there anyone how has a place to stay for a tall blond swedish guy 3 days in Paris" Några timmar senare svara Hanna Lang, en supershysst tjej jag hade träffat på ett midsommarfirande året innan, hon skrev att hon hade jobbat i Paris med några andra som fortfarande bode där och skulle fråga runt om någon av dom kunde ta mig. Helt plötligt en dag efter skriver hon att en kille från Texas kunde hosta mig. Kul tänkte jag och skrev till honom vem jag va och så. Han skrev tillbaks berätta var hans lägenhet låg och hur jag skulle komma dit och att dörren skulle vara öppen när jag kom, och att nyckeln skulle ligga på matbordet och att jag kunde komma förbi vid 16 tiden när han sluta vi hans kontor så skulle vi ta en öl med hans polare. OCH VILKEN LÄGENHET, Tjenixen liksom! Utsikt över Eifeltornet från köket och från sovrummsfönstret kullen där Sacré-Coeur står stadigt på.
Klockan fyra mötte jag upp Preston, en härligt kille från Texas som jobbar på Fat Tire Bick Tour Paris, jag sa att det va helt otroligt att han bara kundet lita på en person så mycket, lämna dörren öppen och ge mig tillträde till hans saker. Han fixade en cykel till mig, tog en kyckling crép och åkte till området där vi skulle träffa hans kompisar och arbetkambrater. Vi va först på plats och efter den första ölen böjade folk strömma in och jag träffa all möjligt men speciellt en kille Kyle, en canadensare som jag snacka med under kvällen som föreslog när vi sa hej då, låt oss hänga lite imorgon, visst sa jag och jag och Preston cycklade hem i en jummen Parisnatt och Paris förvanlades till en av mina favoritstäder.
 
Dagen efter stack Preston och jobba vi 8 tiden, så jag käka en frukost med honom, låna hans cyckelkort så jag kunde ta cycklarna som står vi stationer på trotoaren, som alvedoncyklarna i Stockholm. Så jag cyklade runt och gjorde en liten sighseeing tur, och jag förstår om ni har orkar läsa såhär långt utan bilder så är ni kanske lite sugna på att se några, så såhär så det ut! 
På kvällen mötte jag upp Kyle och vi tog och spela ett parti Boule, och på kvällen kontaktade vi Preston för att ta en öl, vi mötte även upp Prestons tjejkompis och min sista kvällen blev fylld av skratt, heta disskutioner och kärlek. Dagen efter bjöd Preston med mig på söndagsmässa i hans kyrkan, men inann det smakade vi Paris bästa falafel, på dagen cyklade vi omkring, tog en av Paris mest kända glass, och på kvällen va det min tur att dela med mig av min kära kultur, så jag tog och köpte lite kött, ägg och ströbröd för att skapa en svensk klassiker Swedish Meatballs!
Så efter en kulinarisk måltid och två glas vin stack vi upp på hans taktopp och såg solnedgången gå ner bakom Paris taktoppar  
Morgonen därpå lämnade jag staden jag blivit förälskad i men visste att jag skulle komma tillbaks. Mot Gud och Taizé!
 
Jag hade en galen tid i Taizé, som volontär va det mycket ansvar som lades på ens axlar, en va liksom som en lägerledare, visade hur allt skulle skötas, motiverade undgdommar att tvätta toaletter, du argumentarar med dom andra ledarna men hittar ändå ett sätt att komma överens, du har kul, är stressad, trött, irriterad ibland men efter en powernapp är du tillbaks igen. Jag träffade underbara människor, två från Uruguay som också bodde som volontärerer, vi drack den Uruguanska drycken Mate, underbar tedryck gord av speciella örter som dricks ut ett speciellt glas med ett speciellt sugrör, nästa stop på reslistan är Uruguay så att jag kan köpa min egna Mate kopp. En chilenare som fick mig att skratta så hårt att jag inte visste vad jag skulle ta mig till, bara igenom att kolla på mig!
Så efter liter mer än en och en halv månad bestämde jag mig att lämna klostert och dra mig hemåt, igenom Köpenhamn för att överaska min vän Anna Törnell Uhr, sedan till Sjöbo för att överaska mina Morföreldrar, sedan hem för att överaska Mamma, Pappa och vännerna.
 
Efter en 4 timmars tågresa va jag tillbaks i Paris, den romantiska staden.
Jag hade skrivit till Preston veckan innan och frågat om jag kunde bo hos honom denna gång också, han svarade tillbaks och sade att han skulle vara i Texas då jag kom upp, så jag sökte mig till en kompis Elise som jag hade träffat 2 veckor innan i Taizé hon hade varit på besök under en vecka och jag va ansvarig för det jobbet hon hade. Jag sa att jag skulle komma upp och frågade om det va okej att jag kanske kunde låna en soffa. Hon meddelade att det inte var några problem alls. Två dagar senare skriver Preston tillbaks och säger att han kan ju bara lämna sin hemmanyckel på kontoret så hämtar jag upp den och bor själv i lägenheten i 3 nätter, tänkte att kan ju inte tacka nej till en egen lägenhet för 3 nätter gratis i Paris, så jag skrev tillbaks till Elise och sa att jag hade möjlighet till lägenheten, kändes bra också så slapp jag vara någon börda. 
Så när jag kom fram till Paris så åkte jag så snabbt som möjligt till kontoret jag träffat Preston först, och sälvklart läser ju jag alltid så slarvigt för Preston hade nämligen skrivit att det var ett annat kontor än där jag träffa honom första gången, men jag  knackade på och blev mött av en kille som sa NO, No, NO, NO, tills jag avbröt honom i hans negativa mening och sa att jag va en vän till Preston, han bjöd in mig och skickade mig till kontoret på baksidan där han sa att Prestons skrivbod kunde vara, tyvärr va det stängt.
Preston hade bett mig att vara på kontoret innan stängning som va 22:00 klockan va nu 21:40 och jag öppnade datorn för att kolla vad Preston igentligen hade skrivit och sa adressen han hade gett mig högt för mig själv, och killen bakom mig svarade, jaa det är en 20 minuters promenad härifrån. KUL tänkte jag, packade ihop mitt pick och pack och börja löpa i den riktgningen killen hade gett mig, jag svängde upp från en tvärgata så jag kom framför Eifeltornet, svetten ran, sitaren guppade i min hand och bönepallen jag hade köpt slog mot min ryggrad när jag sprang som en galning framför eifeltornet.
Tillslut kom jag fram till adressen och tryckte ner handtaget och ryckte upp dörren, den gick upp och så helt plötsligt börja larmet pipa. Det där är inte så bra tänkte jag!
5 minuter senare sprang jag förbi Eifeltornet igen, men min sitar guppande hårdare och börnepallen borrande in i min ryggrad, och när jag tillslut kom fram till den negativa killen i första kontoret och sade att jag öppnade dörren och satte på larmet fick jag ett, "jaha" svar..... jaa sa jag, "kan ju vara bra att ringa någon kanke"
Då svarade han "vem då, jag vet inte vem jag ska ringa, har aldrig gjort det här förut" 
"Jaa någon ansvarig kanske" svarade jag.
Extemt intressant reaktion på ett påsatt larm i centrala Paris.
Efter ett samtal frågade jag honom om det fanns möjlighet för mig att hämta ut nyckeln när någon larma av, tror inte det sa han.
Jag började nu tänka hur jag skulle fixa det här problemet, kanske jag kunde höra av mig till Elise igen, så jag skrev till henne och fråga om jag kunde med kort varsel sova där en natt så jag kunde hämta upp nyckeln under morgondagen. Hon svarade "Javiss"!
 
50 minuter senare ställde jag in mina väskor i ett rum hos Elise familj och blev erbjuden att stanna där alla tre nätter, och tänkte att det lät mysigt så det slutade med att jag stannade hos Elise alla tre nätter, fick se 2 konserter som hon, hennes bror och mamma spelade i deras församling, hängde runt i Paris och va även och träffade hennes fäcktinggrupp. Så efter att ha ätit underbara köttgrytor, baguetter, och crossationer va det dags att hoppa på en buss på 17 timmar som skulle ta mig till Svergies förlorade stad Köpenhamn och överaskningmoment 1 skulle utföras!
 
Efter en natt där 4 tyskar satt och pimpla öl och skrek klockan 00:40 och en man som skäller på busschauffören runt samma tid så gick resan ganska smärtsamt, lite nackspärr och påsar under ögonen har ingen dött av så när jag kom fram till Köpenhamn sprang upp till några tjejer för att fråga om adressen till min kompis Anna jobbar på, dom tog smidigt upp sina Iphones och sökte upp på GPSn, fick vägvisningen och 20 minuter senare stod jag utanför dörren till CPH Sandwish and Coffee, tog ett andetag och steg in med ett leende på läpparna och möttes av att "DU GÖR INTE DET HÄR!" och en varm kram från en av mina bästa vänner.
  
Så efter en promenad i christiania dagen efter, en öl med Anna och hennes två rumskompisar Matilda och Lind så avrundade vi min sissta kväll och morgonen efter tog jag en liten farvälkram av min lilla kompis och hoppade på öresundståget till Lund.
Efter ytterliggare två bussturer och 2 km gång på en grusväg brevid hästar och kossor, med en nervös känsla och tankar om att det fannse en risk att mormor och morfar inte va hemma, gick jag in på deras innegård och knackade på, tog ett steg back och hälsade hej till min morfar som förvånad och glad omfamnade mig, kändes skönt att få krama om honom efter mer än ett år sen jag såg honom.
En kopp kaffe och några historier vid köksbordet senare hör vi ytterdörren slås igen, jag ställde mig i köksöppningen för att möta mormor som hade varit på ett ärende i Lund, när hon kom in i köket och såg mig va det en stilla 5 sekunder då hon försökte pussla ihop att jag nu stod i hennes kök och sen ett "Vad gör du här?" kom fram och en efterlängtad kram även där var utbytt. Jag beskrev för dom att jag va påväg upp till Sthlm för att överaska mamma och alla andra, då säger min käre mormor att mamma va påväg till sin särbo i Malmö, då sticker vi till Malmö tänkte jag, ringde och förvarnade särbon och efter lite grenkapning och dörrfixtning hos morföreldrarna skjutsade dom mig till min mammas särbo Lars. Vi parkerade bilen brevid turning torso och ringde på hans dörrklocka, han öppnade dörren och kallade på mamma, som skrek "PAAATRIK!" när hon såg mig, och min mest efterlängtade kram blev utförd. Så där sov jag i en natt och tog sedan det 5 timmars långa tåget till Stockholm för att överaska resten av Familj och vänner!
När jag kom fram till Stockholm central va allt som vanligt, jag fyllde på mitt SL kort med 90 dagar som jag gjort så många gånger förr, tog tåget hem, och mötte här min första vän Mark som va förvånad att se mig.
Efter att ha lämnat ryggorna, bytt kläder och lagt sitaren på dess rätta plats i mitt rum tog jag tåget in till Östermalm, men på gatan som min far bor kom jag på att jag inte kom ihåg portkoden, och med telefonen ur funktion drog jag mig bort till Hammarbysjöstad för att ställa in en skypesession med min kompis Gustav och istället ha ett härligt samtal face to face!
När jag väl stod utanför hans dörr skickade jag en bild på mig själv och hans port och bankade på hans fönster, han öppnade och jag skrek "WAAZZAAPP!"
Efter en kram, lite chips och coca cola stack vi vidare till Lilla Essingen för att överaska Nike, vi gjorde samma sak som jag gjort med Gustav 40 minuter senare, tog ett foto på oss framför porten 
Vi blev sedan mötta av en lååååångsam dörr som öppnades och ett "DET ÄR INTE SANT!"
Vi skickade sedan några fina Snapchats till resten av gänget i Lund och Linköping, som skickade fina miner tillbaks. Jag Gustav och Nike gick sedan till Bouna Serra, en magisk pizzeria vid Rådmansgatan för att avnjuta en efterlängtad Pizza! Inte helt fel!
 
Efter den fantastiska måltiden va det dags för dagens sista överaskning, när jag och Gustav hade åkt till Nike hade jag lånat Gustavs mobil för att försöka på ett smidigt sätt se om Pappa va hemma på Östermalm och inte va ute och såg världen, så jag SMSa
"Hej Per,
Gustav Strindlund här, Jag pratade just med Patrik, han har lite problem med facebook och bad mig fråga dig om du är hemma och har möjlighet att skypea med honom ikväll, han sa att han skulle vara inloggad 9:30."
Jag tänkte ju då att han skulle svar, "ja jag är hemma, ska se om jag inte får kontakt med honom."
Men istället skriver han 
"Är det något alvarligt?!"
Efter att inte fått något ordentligt svar ringde jag hans fru och checkade om dom va hemma och fick portkoden.
Så 9:35 pm klev jag innanför ytterdörren på min fars lägenhet och skrev, PAPPA!
Inget svar...
Jag fortsatte in i hallen ut i vardagsrummet och såg där min orolige lille far sitta och klicka desperat på skypeknappen för att försöka få kontakt med sin son i södra Frankrike och när han väl såg mig brast det ut i skrik, lättnad, kramar och tårar.
Jag va äntligen hemma, jag va äntligen säker och jag va äntligen i hans armar.
 
Dagen efter överaskade jag min Farmor och Farfar tog premiärturen med deras båt till Mariefred och hade en skön övernattning och visade min musikaliske farfar mitt nya instrumet vilket va uppskattat.
Och i förrgår åkte jag ut till Ekerö för att träffa min käre vän Astrid, för en kopp te, honungsbröd och magiska bullar och lite mys med en läskig katt.
På vägen hem hoppade jag in i Nockebybanans petoreska tåg med min sitar och min flöjt, Chauffören och konduktören kom fram och fårgade om jag skulle börja spela på tåget och gjorde en fin luftguitarrörelse, jag sa då att det inte va en guitar utan Sitar och tog upp instrumentet och började plinka på strängarna, jag möttes med applåder och kondutören började prata med mig om min resa, om öppenhet och glädje, han uttryckte sin irritation om svenskar, att alla va så sura hela tiden, och att i asien och resten av världen är folk mycket mer öppna. Jag höll med, alla som jag träffa i Indien och Indonesien va öppna, glada, jag fick ibland sura miner av att jag nickade och sa Namaste, men oftast möttes jag av ett öppen och snällt leende, och jag började tänka på hur jag är när jag är ute och reser, ler åt alla, säger hej och bryr mig inte om vad folk tycker om mig för med ett leende och några få ord har jag kunnat sprida glädje så lätt.
När jag sedan gick av tåget vid Alléparken såg jag chaffören hänga utanför sitt fönster, vinka av mig och sa "Det va trevlig att träffas" och jag insåg då att min resa inte va slut, jag har sagt farväl till så många människor som jag träffat och jag har kännt att det har utgjort min resa, alla det små samtal jag har haft och folk som har visat uppskattning till mig, och det händer även här bara jag fortsätter att vara öppen, le åt folk, våga säga hej, visa för alla vem jag är och tänka efter, vad behöver jag och vad behöver jag inte, när jag sitter på tåget våga vara öppen till ett samtal och inte sitta och kolla ner på min Iphone och bläddra genom instagram och facebook.
 
 
Tack för att ni har varit med på min resa, jag är nu hemma, sitter hemma i min indiska lungi dricker en kopp Zoegas och njuter. Jag hoppas ni har gillat det jag har skrivit även fast det inte har varit mycket på sistone. 
Om ni har lust att prata eller träffas ring mig! 0704324948
Patrik signar ut!
Slut
 
 
Kommentarer (0)

Inget går upp mot att bada i lysande vatten

Publicerad 2014-03-19 04:38:26 i Allmänt,

Ja hej min vänner, har varit sjukt dålig på att updatera er i mina äventyr, kan bara säga att jag har haft det helt underbart senast vi hördes av!

Ja! Senast jag skrev va ett väldans tag sedan, va nere i södra indien i den kända tempelstaden Madurai där jag hängde med Tom, som jag träffade i början av min resa under min meditationkurs och Jamie, som va en härlig kille från Liverpool som Tom hade plockat upp på vägen.

Vi möttes som sagt hos den kramade gurun Amma, och några kramar senare och ett natttåg kom vi fram till Madurai, besökte härliga tempelkomplexet och såhär så det ut!
Tyvärr fick en inte ta in kameror in i tempelkomplexet. Komplexet är gigantiskt och 2012 gick jag in här själv för att skåda allt, och vilken skillnad att gå runt med någon än att traska runt själv där inne! Efter att ha ätit lite välsignade sötsaker, kollat på lite statyer köpte jag en staty på den sitarspelande gudinnan Saraswati, tänkte att det va passade för min resa i år.

Efter tempelkomplexet läste vi i Jamies lonleyplanet att det kända Gandhi museét fanns 2 km bort, så vi tog en promenad för att spana in Gandhis kläder och läsa några visa rader av honom, men när vi kom fram till stället va det stängt pga fetivalen som pågick i stan. Lite smått besvikna va vi när vi gick därifrån men 10 minuter senare stannade vi till utanför en stor byggnad där folk strömmade ut och in och på taket stod det "Wild Life Sanctury" kul tänkte vi, vi köpte tre biljetter, följde folkmassan in och möttes av dethär
Fanpic!

Tom med sitt lands stolthet
Jamie och Tom med Saibaba

Jaa, inte direkt vad vi förväntade oss av en "Wild Life Sanctury", men kul hade vi, och efter en liten matbit på stället som hade förvandlats till ett fetivalområde stack vi hem.

Senare på kvällen hade vi en kulunarisk chickenbyriani på gatan och somnade senare in till "The Intouchebles"

Dagen efter sa jag hej då till mina vänner och tog en buss till Bangalore, lätt den skönaste bussresan jag haft, hade ett säte med EN METER till godo för mina ben, phu, ska säga er att det va en lättnad för en 7 timmars bussresa!

På kvällen anlände jag till det stora IT metropolet Bangalore och efter två timmars letande efter ett billigt guesthouse gav jag upp och bokad en biljett till magiska Hampi samma kväll, och efter 4 timmar va jag påväg till Hampi där jag planerade att möta upp min amerikanska vän Liz Connor som jag träffat hos den kramade gurun.

Så morgonen därpå anlände jag i Hampi, mör som jag var började jag traska runt i den härliga jakten för ett shysst guesthouse och efter en halvtimma hittade jag ett mysigt litet ställe som jag hade på känn att Liz skulle godkänna, efter det tog jag mig till en lokal restaurang för att ta en Chai och något att äta, och in traskar ett gäng på fyra som jag började snacka med.

Det visade sig att två av dom kom från kära Stockholm, Adam och Kalle, sen hade vi Oskar från England och Jens från Holland. Dom berättade om sina planer att hyra några scootrar och ta en tur för att se alla tempel runt omkring, jag hängde på dom och såhär såg det ut!
Oskar och Jens går och känner på dom historiska vibbarna i Hampis ruinerTyresökisen AdamSöderkisen Kalle
Lilla liraren Oskar från England
Dagen efter dök Liz upp vid 08 tiden och inte 04 am då jag stod vid busstationen och vänta i en timma, älskar de försenade bussarna här i Indien! så hon och jag tog en liten sovmorgon till 12 och tog sen en härlig reunrion frukost på taket, myzz! 
En liten uppigade kopp Copie
Lille Liz
Efter en dag av bara relaxing häng och lite läsning planerade vi att åka över till "andra sidan"

Hampi är ett world heritage plats med galet många tempel, under och över jord, musikstenar, sjukt gammla stenobjet som tillexempel en stenvagn, i staden just som för tre år sedan blommade med turister blev halvt demolerad när staten va trött på att folk började bygga upp guesthouses, hotel och restauranger utan lov och tog ner halva hampi, förbjöd alkohol och gjorde det tufft för folk att ha kvar deras buissnes, stämningen har blivit bättre sen tre år tillbaks men antalet ryssar, klängiga säljare och falska sadus gör att man bara vill bort därifrån, MEN i mitten av byn går det en lite flod, och korsar du den så är du i ett paradis men sjukt mysiga cafeér, restauranger och guesthouse med bugalows.

Under dagen träffade vi några gammla vänner till mig från Kochin Mael och Pieere som stack över till andra sidan ön och paxade en bungalows till mig och Liz, så dagen efter flyttade vi över till "The other side" och snacka att det va grymt, 150 INR för en bugalow altså 75 Rupees vardera vilket motsvarar ca 8 kr, INTE HELT FEL! och jag kan säga er att 10 dagar gick för snabbt där!

Vi träffade Adam, Kalle och Oskar som också hade flyttade över, som vi hängde med och två tjejer från Israel, Maya och Liz (jepp två Liz på samma ställe, vad är oddsen?)

Vi alla hyrde scootrar, jag visade dom sjön som jag hängde vid 2012, tog dom till Hanumantemplet för att se en av det finaste solnedgångarna, vi annordnade en fest i vårt guesthouse, gick till kvällsjam där jag träffade två ascoola mexicanare som gjorde smycken av fjädrar, fick dom att göra en cool huvudfjäder till mig, vi träffade en kille från england, superhärlig människa som delade med sig av att han hade vaknat på natten och varit paniktörstig, sträckt sig för närmsta flaskan intill sängen och börjat klunka och märkte efter andra klunken med den tredje i sin mun att vätskan som han drack inte riktigt kändes som vatten, mer en oljig konsistens, o jaa så kan det gå när en har bensinflaskor intill sängen, i panik hoppar han upp ur sängen, och sen håller historian på ett tag till han berättar att bajs rinner ut ur hans bak i soluppgången och ostoppbara bensinrapar hoppar ut ur hans mun hela dagen, önskar att han kunde teleporteras till en när en känner sig nere.
Den fantastiska solnedgången i Hampi
En skön poserande apa

Min franska vän Mael
En kväll gick vi alla till The Evening Jam, som var på en av dom stora bumligarna som bildade hampi, jag satt med min sitar och några killar joina med sina guitarer inkluderat Dor som va en kille som jag hade jamat med utanför våra bungalows i guesthouset. Efter solnedgången började det att mörka och vi traskade ner från bumlingen och självklart hade slarviga jag glömt att stänga kameraväskan, ut flög min kamera och med ett brak slog den i backen, och gled ner för stensluttningen i två delar med mig skrikandes Nej Nej Nej, Stanna, Stop!! efter. Tillslut stannde kameraskrället och jag kunde konstatera att objektivet va ganska demolerat med kamerahuset hade klarat sig, tyvärr fick jag inte ta några mer bilder, här är i alla fall några.
Ett av det många myysiga cafér som finns i Hampi
Sköna guitarlirande Israelen Dor
Solnedgången från Jambumlingen
Den sissta bilden jag tog med mitt trogna 18-105 standard objektiv.
 
Efter 5 dagarn hoppade Jakob Krantz från ekerö av båten till "The other side" och chekade in på mitt guesthouse med sin flickvän Jenny, härligt att möta honom, visa honom och Jenny runt i Hampi. Vi hade härligt middagar, stack över till hampibyn och hyrde scootrar och checkade in stenvagnen, musiktemplet och den extremt vackra naturen.

Hampi fick också ett myspar mellan min amerikanska vän Liz och söderkisen Kalle.

Efter två dagar tog Jakob och Jenny faväl och fortsatte deras resa och tre dagar efter det stack jag, Liz och Kalleponken med tårar i ögonen, fjädrar i håren och lycka till strandparadiser Gokarna!

Gokarna:
Vi anlände klockan två på morgonen utanför gokarna efter att ha rest halva natten, vi blev avsläpta vid vägkanten för att vänta på en annan buss att ta oss till gokarna. Så klockan 3 am kom bussen och körde oss in till staden där vi blev stannade och visiterade av polisen efter droger som gick smärtfritt och efter en tidig frukost på en lokalrstaurang stack vi till den lokala standen som hade ryktet om att vara en av det smutsigaste stränderna i Inden, men klockan fyra på morgonen gjode inte det så mycket, så efter att ha gjort ett litet camp somnade vi in, med en kille från Finland och en från Israel.

Tre timmar senare vaknade vi upp av att ca 10 styckna indiska männ som stod och stirrade på oss, jag vinkade glatt och sa "Namaste!", dom gjode sin lilla huvudgungning och fortsatte deras väg ner till havet för ett uppfriskande morgondopp. Jag väckte både Liz och Karl, finländaren och israelen hade lämnat oss under natten, antagligen hade dom haft problem att sova. 

Tio min senare satt vi i en härlg litet TucTuc och va påväg till OmBeach, en fantastisk strand, lite folk och mycket lugn, inte ett ända ljud på kvällen. Här hängde vi i tre dagar, romantik blomstrade på guesthouset mellan mina resevänner och jag kännde mig efter tre dagar lite trött på att vara det tredjehjulet, så jag stack vidare till Kudle beach med  Amanda från Stockholm, Bebeth från Holland, Willow och Sharon från Amerika. Vi chekade in på ett ställe i Kudle beach, fick våra egna hutter för 200 rupes ca 20 kr, delade med den amerikaska tjejen Wiliow så 10 kr per natt, inte helt fel!

När vi vakna upp andra dagen va det en ryss man som gick runt och skrek på området, klockan sju på morgonen, Sharon som den natten hade joinat oss i hutten steg upp, öppnade dörren med ett kraftigt ryck och skrek "SHUT THE FUCK UP!" När hon sedan la sig igen började jag fundera på hur en person skulle kunna gå tillbaks till sömns efter ett sådant gapskrik. Mannen va tyst i 20 sek sen började det igen, jag gav upp i att försöka somna om, så jag lämnade tjejerna och gick ut för att se vad som va på gång. 
En rysk man, troligen skitsofren gick runt och skrek åt folk på området, pratade med sig själv och det gjorde stämngen lite obehagligt, men det är sånt man får ta om man pröjsar 10 kr per natt tänkte jag, men det skulle bli värre.
Morgonen därpå vaknade vi upp och det va Willows födelsedag och vi hade ett stort firande hela dagen, superkul! och på kvällen va det fri konsert precis utanför våran hydda och folk hoppade upp och ner till grym ska musik och hade det toppen, kvällen slutade med att jag stupade vid 2 tiden på sängen med superhögmusik 2 meter ifrån min hydda.
Morgonen därpå vaknade jag upp till ett skrik och hoppade ut för att kolla vad som hade hänt, den ryska skitsofrenen hade gjort en indisk man så sur att indien hade tagit en plaststol och slagit den så hårt i mannens huvud att stolen gick i bitar och ryssen fick ett gigantisk sår på huvudet, känner nu att det skulle ha varit en bra idé att lämna där o då, men jag bestämde mig för att stanna med dom andra.
Men förutom ryssen och partyt hade vi en helt underbar tid, vi låg mest på stranden under dagarna och efter middarna stack vi ner igen vid ca 23 tiden för att bada i lysande plankton som Pi i "Life of pie".
Så efter kulinariska måltider, standhäng, skitsofren ryss, romantik och mycket mer lämnade jag Gokarna och stack up till min favoritstad Mumbai! (Tyvärr har jag inga bilder från min underbara tid här med sol, bad, party och bubbelparty)

Mumbai.
Anlände i mumbai på morgonen efter en iskall busstur och en förkyld hals klockan 7 på morgonen, och röde mig till The salvation army guesthouse, där jag blev scoutad för bollywood 2012.
Och självklar när jag kommer dit står samma aget från 2012 och slänger sig på mig och frågar om jag vill vara med i en bollywood film, helt plötsligt blev jag astaggad och sa såklart "ja" och påpekade att han va den som hade frågat mig för filmen Race 2, han blev asförvånad och exalterad så vi snackade i några minuter efter.
Tjugo minuter senare satt jag på en "bollywoodbuss" när agenten stiger in i bussen och ber "the swedish guy from the salvation army" att komma ut. När jag då skylldigt stiger ut ur bussen säger han till mig att han har ett jobberbjudande till mig och ber mig att hoppa in i hans schyssta BMW, ÄVENTYR tänkte jag och hoppar glatt in. 10 minuter senare satt jag i ett svart rum, huvudet dunkandes och blodsmak i munnen,
ELLER?!
Nä så roligt ska vi inte ha, 10 minuter satt jag på en finrestaurang och åt en galet god Masala dosa, och fick mitt uppdrag.
Kille ville nämligen att jag skulle ragga upp västerläningar till Sharu Khans nya film som dom höll på att skapa just då. Efter att jag hade tackat ja till updraget för 200 Rupee per person som jag rekrytera fick jag veta allt om hur en ska röra sig på gatorna av Colaba, vilka restauranger en kan stå utanför utan att bli hotad av knarklangare, hur en skulle agera mot väterlänningar. BUSENKELT tänkte jag och va 40 minuter senare ute på gatan och närmade mitt första byte, och började genast snubbla på ord, stamma och kom av mig.
Två timmar senare kände jag att det va nock med att hoppa på västerläningar och stamma och bli röd i ansiktet så jag ringde agenten och han släppte mig fri från mitt uppdrag efter att jag hade demostrerat mitt snubblande med två norska tjejer som han hoppade in och SJÄLVKLART fångade, så jag har efter det kommit fram till att jag inte är gjort för agentjobb, skönt att ha fått det alternativet ur vägen!

Efter lite häng med Sten från holland som jag mött i Gokarna va jag påväg till Jaipur för min kompis Ajay Sharmans Bröllop, och med ett nytt objektiv va jag supertaggad, dock hade jag en jobbig hemlängtan som höll i sig ett tag men som skulle försvinna lika plötsligt som den kom under ett bröllop, det kände jag på mig!

Jaipur

Snart blire dags för bilder!

Så jag har nu tagit mig från södra Indien tillbaks till kära norr och Jaipur, huvudstaden av Rajasthan, om ni vill läsa mer om Jaipur kan ni går tillbaks till ett av mina tidigare inlägg och se fina bilder på amberfort och massa annat! :)

Så jag kom upp till Jaipur och hade två dagar på mig att fixa en kostym, så efter att checkat in på det bästa guesthouset jag stannat på i Indien och chillat galet den första dagen stack jag och skräddarsydde en kostym från scratch för 400 SEK, intä dålit!
Dagen efter va det dags för bröllop, jag fick klara och tydliga instruktioner av Ajay hur jag skulle ta mig till byn utanför Jaipur där cemonin skulle hållas.
Efter en busserea på 40 min hämtade hans kusin upp mig på busstationen, och tog med mig hem till honom, en rik buissenis familj som tycker det va roligt att skoja om mig bakom min rygg på hindi då dom knappt snackade engelska, vilket jag tycker va lite smådrygt men gratis mat och ett omklädningstum innan jag träffade min kompis va det ända jag behövde. Så 2 timmar innan cermonin tog hans kusse mig på sin moppe och skjutsade mig till något typ att tempelhus där jag tog en "Frukost" klockan sju på kvällen, varför inte tänkte jag. Varför det kallas frukost är för att det ska vara början på tiden som Ajay ska spendera med sin fru Sonja. Så när jag stod och käka frukost klockan sju på kvällen och socialiserade mig med bröllopets gäster kommer en liten pojke upp till mig och säger att Ajay kallar! Så jag springer ner till rummet nedaför och där möter jag Ajay med 10 av sina närmsta kompisar som käkar frukost, och jag blir såklart itvingad lite mer idly, sötsaker, nudlar och det supersöta kafet. Hans vänner va helt underbara och blev mina beskyddare från jobbiga släcktingar under kvällens gång. Efter frukost va det dags för sminkining, och efter Ajay hade blivit smikad och stylead till max med en fin bröllopskostym va det dags att sätta honom på en häst, spärra av gatorna med lysen, dunka galet hög musik och dansa framför hästen och samtidigt röra sig till själva cermoniplatsen. Kan inte beskriva det bättre än så.

En nervös Ajay
Jag, Ajay och hans kompisar
Se stå ståtlig han ÄR!
Jag ska lätt ha något sånthär på mitt bröllop!

Så efter att vi har satt skräck i byns gator kom vi fram till ett typ fetivalområde fyllt med folk, mat för alla, gigantisk scen för typ en band, med två troner som brudparet satte sig i och en FONTÄN i mitten av hela altet, jaa klar vi ska spendera pengar, vad jag hörde var att vissa familjer går i konkurs efter bröllop. Stört kul hade vi i alla fall jag och Ajays vänner, Ajay kunde inte joina förens brudparet hade satt blomkransar runt varandras halsar men efter det blev det spratt på grabben och både arma och höfter rörde på sig!
Sonya och Ajay
Efter hela bröllopet åkte jag hem till mitt guest house i Jaipur, hemlängtan som satt så djupt hade blåst iväg av Ajays glädje och med ett leende på läpparna såg jag gatorlycktorna flyga förbi när bussen brände gummi på Rajasthans gator.

3 dagar efter Ajays bröllop va jag tilbaks i Rishikes där allt började, det var här jag träffade Laura Salcido som introducerade mig till yoga och fick mig att stanna två veckor extra, så jag kunde möta upp Ronnie och Charley som lockade upp mig till Dharamsala där jag gjorde mig buddhistiska retreat, där jag fick 50 nya vänner och som gjorde att jag var jag än befann mig så fanns det alltid någon som kunde hjälpa mig när jag va sjuk, lyssna på mig när jag kännde hemlängtan och hänga med mig på mina galna äventyr.

5 månade hade gått, några nya affärer hade öppnats, restauranger blivit renoverade, men annars va det som i oktorber när jag kom.

Laura som hade blivit min första vän i Indien 2013 flög in från USA för att göra en yoga teacher training, så vi träffades nästa varje kväll efter hennes lektioner. Ingemar från Stockholm som jag träffade på caféet runt hörnet varje dag i oktober hade kommit upp från södra indien, en tysk tjej, Stefanie som hängde med mig och Laura flög också in 3 dagar senare och en familj med en av det sötaste ungen i världen hade varit kvar ända sen jag stack, så allt va nästa desamma, förutom att jag konkade runt på en sitar.

Varje dag tog jag sitar lektioner av den personen som hade intruducerat instrumentet till mig och efter sju lektioner kände jag att jag ville betala, men han viftade bort pengarna och sa att jag inte behövde betala och önskade mig lycka till. Jag tog också en del promenader vi Ganga floden och tänkte på att jag varit med om. Allt som jag har upplevt på mina fem månader i Indien, all lycka jag har fått uppleva, all sorg jag har sätt, all information som jag har fått, all chai jag druckit, och jag kom fram till att den här tiden har varit den bästa i mitt liv.
Så för två veckor sen lämnade jag Indien, landet som jag har spenderat mest tid i (förutom sverige) känns som mitt andra hem.

Indien har gett mig så mycket, glädje, panik, skräck, upplevelser och äventyr. Hoppas ni har blivit sugna på att åka till landet som äger en bit av mitt hjärta, för om ni frågar mig så behöver alla lite India i sina liv.

Så jaa nu är jag här, i Bali, bara sådär, hänger med Sophie Hillebrant, kollar på när hon surfar och tar lite coola pics.

Jag kom till bali den 4 mars, steg ut från flygplatsen och hoppade in i en taxi för att ta mig till Echo Beach i området Canggu där polarn Sophie väntade, tog dryga timmen och sen va jag helt plötsligt med Sophie och det kändes som att vi hade hängt dagen innan även fast det hade gått nästa 6 månader. Efter att ha blivit presenterad till hennes kompis Emma från Danmark tog hon mig till ett hotel som va ett bra ställe, visade sig vara SUPERLYXIGT och lite för dyrt för min budget, 100 svenska kronor och jag letade för något runt 20-30 men jag signa upp för en natt efter att ha testat sängen. Sedan lämnade hon mig och jag tände en Indisk rökelse och chekade igenom TVn för en engelsk kanal, men det ända som visades va indonesiska dramaserier, så jag bestämde mig för en liten jakt på indonsisk mat, hittade ett ställe med indonesik nudelsoppa, som va helt underbar efter 14 timmars resande och 2 smörgåsar. 

Stack hem till lyxrummet och tog en dush och la mig i min säng och för fösta gången på 5 månader va mina fötter rena efter stegen från dushen till sängen och jag satte på en film och försvann in i mina drömmar för första gången i Indonesien.

Dagen efter gick jag upp och satte på min backpacker-prutar-knapp och gick på guesthouse färd, så efter en shysst vitnamesisk baguette till frukost tog jag en vandring för att hitta ett billigt boende. Efter fem minuter stannade jag vid en kvinna som satt i hennes affär och frågade intresserat Guesthouse? Hon började nicka av antusiast och vinkade back mig till backgården där jag träffade Gede, han sa att han och hans fru har hållt på att bygga ett boende och att dom kan göra klart ett av rummen till mig den dagen för 50 000 Rupiah vilket motsvarar ca 27 SEK per dag om jag stanner en månad, trevligt tyckte jag och vi tog o hoppade in i Gedes bil och körde dit och här träffade jag Stefanie som bor på adressen året om.

För två år sedan köpte Gede och hans fru Rai en tomt med ett litet ruckel som du ville hyra ut och en dag flyttade Stefanie till Bali från den Indonesiska ön Java och kom i kontakt med Gede, fick se huset och blev kär direkt, tre månader senare hade hon renoverat klart huset och hyr nu ut två av rummen och bor i det tredje, ett av rummet hyrs ut till en tjej från Bangalore i Indien som heter Ranjini.

Så nu bor jag här, men Stefanie och Ranjini som grannar och har det hur bra som hällst, de tredje rummet i "rucklet" har hyrts ut till Stefanies kompisar och hennes pojkvänn hälsar på på helgerna, så vi har middagar och kvällshäng här varje dag, som en fin liten familj, och Stefanies hund Bivie har tydligen blivit kär i mig och sover utanför min dörr varje kväll på en filt som jag la ut för henne.
Min nya flickvän Bivie
Gede och hans polare som gör dom sista förberedelserna innan jag flyttade in.

Så de senaste två veckorna har jag chillar i mitt rum, hängt med Stefanie och hennes kompisar, Ranjini och hennes vänner och Sophie och hennes surfpolare, tagit foto på Softarn när hon surfar, drukit gott, ätit ko-hjärna, kyklingfötter, nasi goreng och annar orgentaliskt och tivs superbra, kommer nog vara svårt att lämna när väl den tiden kommer. Här är lite bilder som jag tagit så långt i Bali

Och nu när vi är ikapp på bloggen, kan jag börja skriva lite mer detaljerat vad som händer här på denna coola ö!

Hoppas alla ni där hemma och ni på resande fot har det BÄST, saknar er alla!
Tjing!

Min fina vän Sophie
Emma från Danmark
Cafét som vi hänger på nästan varje dag
Sophie redo att fånga några "waves"
Kommentarer (0)

Tomten brinner!

Publicerad 2014-01-15 11:25:17 i Allmänt,

Hej vänner!

Nu har jag fått två medelande på facebook om att det är dags att lägga upp ett nytt äventyr, så här kommer några styckna!

Kochin

Förra gången jag hörde av mig till er så hade jag äntligen kommit fram till den härliga staden Kochin, där jag förra året tog min första chai på gatan som förändrade mitt liv.

Så jag tog in på ett shysst ställe som heter Seashore Residency, mötte upp med min käre vän Roy från Israel som jag träffade under meditationstiden i Dharamsala. Så vi hängde under 3 dagar, spelade kort, drack chai och stack till Ceraia Beach, första riktiga strandbesöket 2013 (Ängbybadet räknas inte) och såhär såg det ut!

 

 

 

Efter tre dagar lämnade Roy mig i Kocin för stranden i Varkala.

Dagen efter tänkte jag åka upp till Munnar direkt, men en tjej från Israel checkade in på mitt guest house och föreslog att jag skulle vänta i två dagar så skulle jag få sällskap, trevligt tänkte jag och åt lite mer god mat, blev vän med en man som ägde musikshoppen i kochin och övade lite mer på min sköna sitar.

Dagen efter, Leslie (tjejen från israel) chekade in ville hon köpa en Ukulele och lära sig så vi köpte en ukulele hos ägaren över musikshoppen, men efter vidare eftertanke ångrade hon sig dels pga att jag sa att vi kunde hitta en billigare inne i staden, så efter lite trassel med att lämna tillbaks instrumentet stack vi in till Ernakulam. 

När vi väl kom in till stadens centrum tänte vi att det va säkrast att fråga någon vänlig person om hjälp, så vi slapp att gå runt i timmar. Jag såg en stilig man med glasögon, polo och jeans, HAN MÅSTE PRATA ENGELSKA tänkte jag, mannen presenterade sig som Deepak och var mer än vänlig och ringde sin pappa, bror och kompisar för att få reda på var närmaste musikaffär låg. Efter 3 samtal och 2 besök i turistaffärer fick han napp och vi alla tre hoppade in i en tuctuc. Under tuctucs färden berättade vi för Deepak att vi skulle upp till Munnar om två dagar, han sken upp och sa att han ssjälv skulle upp samma dag med sina två kompisar och erbjöd oss att åka bil med dom upp, GRATIS skjuts, NICE tänkte jag.

Efter ett bra och billigt ukuleleköp blev vi hembjudna till Deepaks familj, på te och snacks, GRATIS chai, NICE tänkte jag. Deepaks familj va underbara och läskigt gästvänliga som folk här i Indien är. Så efter två timmar av chaidrickande och dadlarmumsande stack vi hem till Seashore Recidency och två dagar senare var vi i en privatbil med Deepak och hans två vänner, påväg till otroliga Munnar

Munnar:

Förra året kom jag upp till Munnar med lyckorus, hade just firat min tjugoårsdag, kulturchocken hade lättat och hade just köpt en ny kamera. Här möttets jag av den vakraste naturen jag någonsin sätt och blev kär i det tebeväxta bergsområdet.

Förra året kom jag upp till Munnar under regnsäsongen och även fast regnet öste ner så tyckte jag det va magiskt, detta år kom jag upp till 24 grader och sol, inte helt fel!

Vi kom upp till Munnar runt 2 tiden och Deepaks ena vän som ägde mark och hade kardemummaodlingar bjöd oss hem till honom för en privattur i kardemumafält, vi takade ju självklart ja, så efter en guppig 45 minuters tur med en fyrhuling upp i skogen nådde vi äntligen den lilla stugan och fick en härlig liten rundtur.

 
Efter rundturen så började det mörkna, vi blev erbjudna att stanna, men när du reser med en som vill ha bekvämlighet så är det bara att bita ihop och sorgset säga nej. Vi kom in till Munnar vid 21 tiden och chekade in på ett trevligt litet hotel.
 
Dagen efter ringde vi en tuctuc chaufför som Leslie hade fått nummert till av några vänner, vi bokade upp oss med en tour för dagen efter, så vi tog och shoppa lite te, koppar och massa hemagjord choklad.
Dagen efter kom vår chaufför vid 08 tiden, och tog oss till dessa magiska platser!
 
Efter vår lilla tur i teplantagen tog vi nästa buss tillbaks till Kochin, Leslie checkade in på samma guest house som vi hade bott på tidigare men eftersom att det va 35 kr per natt och mitt max är 25-30 kr så stack jag till ett annat ställe där jag visste att det va 20 kr, så efter att ha checkat in stack jag till min stammisrestaurang och hade min julmiddag, Kerelan Nani Chicken Nurry med två Parota, det är synd att det inte går att få tag på någon annan stans än i Kerala, för det är nog en av det godaste rätterna jag ätit.
Så dagen efter stack jag till baks till mitt gammla guest house för att hänga med Alesh, en skön kille som typ bor där.
Efter några timmar kom ägaren och joinade oss på samtal om livet och musik, efter typ en timma med intensiva disskutioner och skratt sa ägaren till mig," Patrik, we miss you, how much do you want for your old room"
På kvällen möte jag mina grannar på det nya guest houset Mael och Pierre, härligt par från frankrike.
 
Efter att ha checkat ut från det nya och in på det gammla dagen efter mötte jag upp Jay.
Förra året träffade jag en tjej från america, ashley som jag reste runt med i Indien och sen även till Thailand i två veckor. Efter att vi skilldes åt i södra Thailand stack jag till Bankok för att möta upp Sophie Hillebrant och Ashley stack upp till norra Thailand och mötte där Jay Lee som i år planerade på att åka till Indien, hörde av sig till Ashley som sedan fixade ihop honom med mig. Trevlig kis från USA. Två dagar innan nyårsafton stack Jay upp till munnar och jag strosade runt i Kochin och hängde i musikaffären och möte där två killar från brasilien, William och Martin och även en Australiensare, Jordan som jag hängde med hela dagen.
Samma kväll kom Jay ner från Munnar igen med två nya vänner David och Matt från England, tydligen fanns det inga lediga rum, så dom kände att det var smidigare att komm ner samma dag, efter en lite tur med en tuctuc.
 
Dagen efter att Jay, David och Matt kom tillbaks va det nyårsafton, så jag och Jay hörde av oss till alla för att får lite folk att fira med.
Matt och David från England, som också tog med sig två tjejer från kananda och en till ladie från England
Mael och Pierre från Frankrike som jag mötte på det nya stället
Jordan från Australien (från musikaffären)
William från Brazilien (också musikafären)
Jay yo från Japan (som bodde på mitt guest house)
Två tjejer från Holland (som också bode på guest houset)
Efter en härlig middag stack vi upp på vårt tak och förberäde oss på att gå till stranden där vi hade hört att som skulle bränna tomten.
Så nyfikna som vi var stack vi till standen för att se om tomtebrännandet va på allvar
Och jaa, dom brände tomten!
Så när vi kommer fram till staden möttes vi a ca 50 000 män som stod och hoppade upp och ner och skrek happy new year precis som Rolling Stones fans skulle skrika bandets namn innan showen börjar.
Så vi trängde in oss i klungan och började skrika Happy! och fick i gensvar av 1000 människor New Year!
 
Så traditionen är då att man bränner upp en gammal gubbe för att ta bort det gammla och in med nytt. Men eftersom att det sker så tätt inpå julen och säger folk att dom bränner upp tomten.
 
Två dagar efter stack jag med Jay till en strandstad som heter Varkala, där vi tog det lugnt i några dagar och splittades sedan och jag stack till den kramande gurun Amma medans Jay stack upp till Mumbai och flög till Turkiet.
På ashramet mötte jag folk från meditationscentret i Dharamasala och med en av dom, Tom från australien och hans kompis Jaime från England stack vi till Madurai, och där är jag nu och har spenderat en natt, spanat in Indiens största tempelkomplex och ska snart sticka till Gandhi museet och se hans kläder och läsa några rader av hans visa ord.
 
Hoppas ni har det toppen var ni än är i världen.
Ledsen att jag inte har med alla mina äventyr i detalj, hoppas ni kan nöja er med dessa.
Vi hörs snart igen, men bilder från Madurai och kanske också lite från den franska föredetta kolonistaden Pondicherry.
Kram på er!
Tjing!
 
 
 
Kommentarer (1)

52 timmar i tåg med ett snabbt stop i Mumbai

Publicerad 2013-12-18 08:44:01 i Allmänt,

Hej vänner!
Nu är jag äntligen nere i staden där min förra resa ändrades drastiskt. Från att vara panikslagen, rädd och ha en sjuk svårt hemlängtan hittade jag mig äntligen här i Kochin och allt vände. 
Det ända jag ville förra året var att åka hem, men jag kände då att det skulle vara ett misslyckande, så som tur var stannade jag kvar. Andra dagen här i Kochin träffade jag en kille från Kina som hjälpte mig att slapna av och ta det lugnt, och dagen efter va det min 20 års dag och det firade vi med ett backwater åka, vilket är en djungeltur på en båt, stört vackert!
På kvällen firade alla 17 personer som va med under dagen mig och jag kände att jag kunde fortsätta min resa med ett leende på läpparna och aldrig vara orolig för att inte träffa någon.
 
Men innan jag kommer till just här och nu har jag ett äventyr att skriva om innan det, Mumbai!
 
Förra gången jag skrev till er va jag in Varanasi, Indiens smutsigaste och mest spirituella stad. Att lämna efter 3 veckor va svårt, att säga farväl till min sitarlärare och vän, hostelägaren, stammisrestaurangen va tufft, men fin på samma gång. Så jag tog mina två väskor och min nya vänn Herr Sitar, och efter att ha sprungit runt som en dåre på tågstationen för att hitta en kedja och lås för att låsa fast sitaren och väskorna hoppade jag äntligen in i tåget och efter en lugn resa på 27 timmar med härliga temperaturförändringar va jag äntligen framme i den metropoliska staden Mumbai!
Anlände vid mumbai centralstation vid 14 tiden och gick direkt till The Tourist Ticket Counter för att se om det fanns ett tåg som jag kunde hoppa på direkt samma dag, som tur var fanns det inte, då Mumbai skulle komma att bli ett mina favoritstäder under detta besök.
Efter att ha bokat ett tåg om två dagar tog jag en taxi till området Colaba, även kallad södra Mumbai. Här en kan hitta Gate of India, Taj Mahal Palace (Ett av Indiens dyraste Hotel), museeum och mycket mer. Det va även här jag blev scoutad av en bollywoodagent förra året och blev statist i filmen Race 2.
Så efter att ha gått runt i en 40 min med pakning och sitar hittade jag ett guest house som fick duga. Efter inchekning och en liten wrapmiddag tog jag en liten promenix på dom livliga gatorna av Mumbai och träffade Jeff från Belgium. Han va på upptäcksfärd och försökte hitta Chupati Beach så jag hakade på. Efter att ha gått rakt fram i ca 50 minuter började vi känna oss lite vilse, vi kollade runt och hittade en fin byggnad där vi hoppades kunna få en riktning åt rätt håll. Byggnaden vi traskade in visade sig vara en kyrka och folk mötte oss med ödmjuka och varma leenden och efter att ha fått rekomendationer om att ta en Taxi då stranden låg 8 km bort blev vi inbjudna till deras julspel nästa kväll, sedan tog vi en taxi till Chupati Beach. 
Stranden som är flera kilomenter lång är en underbar plats att bara ta det lugnt på och självklar som alla ställen i Indien är det Full power 24 hour!
Efter en smaskig pizza för 6 kr sa jag och Jeff farväl och han stack till flygplatsen för att flyga tillbaks hem och jag stack till sängs.
 
Dag 2 blev jag scoutad igen av 2 bollywoodagenter, dom ville ha röster till ett program, så efter en inspelning i en trång mörk gränd om vad jag heter, var jag kom ifrån och vad jag gör hemma i Sverige gav dom mig ett jobb. Om jag fixade turister till att vara statister i en bollywood film skulle jag få 200 per person, en underbart erbjudande, men kände mig inte på humör för att hoppa på backpackers hela dagen så jag bestämde mig för att göra annat.
 
Uppdraget för dagen va att hitta en liten träbit som en använder för att stämma en Sitar då dom 13 småträngarna som sitter under strängarna som du spelar på har lite små jobbiga gängor som är hårda, och sjukt små, så behöver en extra arm så att det blir lättare att skruva på muttrarna och stämma till rätt tom.
Efter rekomendationer på en musikaffär som tydligen bara sålde CDs blev jag skickad till en annan affär, så efter en 40 mins promenix fick jag reda på att den affären bara sålde guitarrer, trummor och andra fina västerländska instrument, så efter att blivit skickad till en annan affär 40 min bort med taxi höll jag tummarna att ordspråket "Tredje gången gillt" skulle gälla och kan ni tänka er, här var en riktig Indisk musikaffär med, Veenas, Sitar, tabla och mycket mycket mer. Så efter att förlorat 25 kr hade jag äntligen min träpinne. Med tid att döda bestämde jag mig för att ta en liten promenad i det lokala icke turistiska område jag nu befann mig i och såhär såg det ut!
Tog även en promenix till stranden och den kända gatan Marine Walk där 24 personer dog i ett terroristatentat 2008, såhär såg det ut!
På kvällen gick jag till kyrkan för att kolla på julspelet som jag blev inbjuden till kvällen innan, en underbar show om att hitta hjälten som ska rädda mänskligheten, dom testade olika, superman kom upp och flög omkring och försökte bevisa att han va den rätte, sen spindelmanen, en indisk polis och en härlig bollywood skådis som körde sina moves på scen. Sen kom ju såklart Jesus och rädda dagen, en härlig och sjukt rolig show.
 
Efter teatern kom en trevlig kis och satte sig brevid mig och presenterade sig som Eric från Amerika, han berätta att han kände Jesus ( i detta fall skådisen i showen) och efter att ha pratat en stund bjöd han med mig på middag med Jesus som visade sig heta Ethan och även en flicka som hete Anna. Så vi stack till den kände cafét Leopold, ni som har läst boken Shantaram vet vilket ställe jag patar om.
Med en SVINDYR hamburgare och ett helrör vi alla delade på flöt kvällen på och efter 3 timmar skilldes vi åt och bestämde att vi skulle ses nästa gång jag kommer tillbaks till Mumbai.
Dagen efter tog jag mitt pick och pack och 28 timmar senare hade jag chekat in på ett Resedency i Fort Kochin.
Äventyren fortsätter här nere och om någon dag kommer ytterligare ett inlägg med mina äventyr här!
 
Mumbai är fantastiskt! Det är en plats med det bästa från två världar, du har kullturen med hangjorda möbler, människor som har sin affär i vardagsrummet och sovrummet på övervåningen, Chaistånden på gatan och det hårda livet av Indien, gå två kvarter ner på gatan och du kan ta en starbuckskaffe, gå in på en galleria och shoppa en tröja på Jack & Jones och ta en kyklingburgare på MacDondalds. Mumbai har allt som jag gillar, och det är så sjukt mycket billigare än Stockholm, kanske flyttar och börjar plugga här, vem vet! 
MUMBAI 4 AV 5 TOASTS!!
 
Hoppas allt är bra med er! Vi höres senare!
Tjing!
 
Kommentarer (1)

Indiens smutsigaste stad, döda kroppar, hundar, kossor och musik

Publicerad 2013-12-11 15:58:15 i Allmänt,

Hej vänner!
Då va det dags för ännu ett fullspekat inlägg, det har hänt mycket på den månaden som gått sen vi hördes sist!
Jag befinner mig just nu i staden Varanasi vilket jag har gjort dom närmaste 3 veckorna, och imorgon lämnar jag. Jag har haft 3 underbara veckor här full med musik och massa spirituella upplevelser,här kommer inlägget, puss!
  
Så efter förra blogginlägget om cameler, israeler och skägg tog jag mitt pick o pack och stack till Indiens huvudstad New Delhi, en stad med fullt ös 24/7 eller som dom säger här i indien "Full Power, 24 h, no sleeping no shower"!
Jag stack från Pushkar vid typ 2 tiden och kom fram i Delhi vid 23 tiden, och eftersom att jag varit i Delhi 3 ggr förra året va jag rätt säker på var jag skulle, det skulle bara vara att gå ut ifrån stationen och sen rakt fram in på Paharganj så va man på backpackergatan, men, när jag kom ut ur stationen möttes jag av en stor väg, en moské och något typ av tempel, blond och 1,92 meter som jag är gick jag runt som ett stolpskott och frågade var Main Bazzar låg, och alla envisades med att jag stod på den, men självklart visste ju jag att Main Bazzar Paharganjs inte såg ut som den gatan jag stod på, så jag gick runt där och försökte leta efter gatan som vad alla försökte säga till mig låg på andra sidan stad. New Delhi har nämligen 3 tågstationer (ganska stor stad med 14 miljoner invånare) New Delhi Station, Old Delhi Station, och något till knasigt namn som jag aldrig kommer ihåg. Jag skulle av New Delhi station men hade hoppat av vid Old Delhi, när detta väll kom till min förståelse kände jag mig direkt  inte längre som 1,92. Så efter en shysst tuctuc färd på 150 INR (15 KR) och 1 mil senare va jag äntligen framme vid min Main Bazzar och inchekad på ett superbt litet rum utan fönster, en säng och ett bord men grymt WIFI, vad mer kan man begära?
 
Nästa dag bokade jag en biljett till Varanasi, traskade runt (denna morgon 1,92 igen) och kände mig nostalgisk, gatan som jag fick min första kulturella chock, blev grundlurad för första gången, panikslagen och fick min största hemlängtan på känndes inte så läskig som den gjorde förra året.
När jag stod där och käkade en tallrik stekt potatis kom 2 svenskar Lee och Kaarel som jag träffade uppe på meditationscentret förbi och vi hängde resten av dagen och hade det supermys.
Nästa dag va det dags för mig att åka till Varanasi, så jag tog min grejer och sa farväl till mina vänner och traska ner till NEW DELHI STATION för att ta tåget klockan 18.
När jag äntligen kommit på tåget, hittat min säng och satt mig till rätta kom 3 tjejer från Amerika, sa att dom hade säterna 29, 28 och 27, konstigt sa jag, eftersom att jag också har nummer 27...
Men efter en nogrannare titt på min biljett kunde vi konstatera att jag hade tagit fel datum och skulle åka dagen därpå, skrattretande som det va så gick jag tillbaks till mitt hotel och mötes av en förvånad blick och efter att ha frågat lite ynkligt om jag fick stanna en natt till så hade jag ett nytt rum med eget badrum och tv, LYX!
Mötte också påväg från tåget en norsk och en brasiljanare som jag träffa i pushkar några dagar tidiagre och vi hängde på kvällen och dagen efter hade vi en härlig lunch innan vi skilldes åt.
Sen sa hej då till New Delhi.
Klockan 19 bar tåget av och denna gång, rätt datum, rätt tåg och rätt plats, nästa Varanasi.
Min härliga svenska vänner Kaarel och Lee
Vimmlet i Delhi
Tåget mellan New Delhi och Varanasi
 
Efter en 14 timmars tågfärd så va vi framme vid Varanasi JN och jag rörde mig bort till Assi Ghat, ett tyst och lugnt ställe i Indiens enligt mig, hektigaste stad. Hittade ett trevligt guest house som jag hade fått rekomenderat. Här hade jag en härlig tid med en Israel (Doron) från meditationscentret som flyttade in hos mig efter 2 nätter och ett par från Italien. Efter en vända med magförgiftning började jag spela sitar, vilket visade sig vara sjukt roligt!
Min lärare Abishek Maharaj är en internationell artist, han spelar ofta i tyskland och hans pappa har besökt vårt kära Svearike ett antal gånger på 70 och 80 talet.
Så jag har nu tagit lektioner i typ 3 veckor, och även köpt min egna lilla sitar som jag kommer resa runt med nu i några månader, tugnt men kul skare bli!
Efter att ha bott i Assi Ghat ett tag kände jag att det va dags att involvera sig i kaoset, så jag flyttade in med Dani, en kille som jag också mötte i meditationscentret, billigare och mer centralt, så istället för 40 minuter hade jag nu 5 min till mina sitarlektioner.
Så dagarna gick, folk kom och gick men jag, Dani, Nadja och Roy (också två från meditationscentret) stanade, så typ en vecka sedan efter jag hade varit hemma hos min sitarlärare fick jag 39,6 graders feber, ganska trist. 
Efter 2 sjukhusbesök, två olika medicinska kurer och en väldans massa sängliggande mår jag nu bra och är tillbaka i lektionssalen men min lärare Abishek Maharaj, men efter 6 dagars feber känner jag att det är dags att röra sig härifrån så imorgon sticker jag till Mumbai och sen ner till Varma Kerala, 31 grader och strand!
 
Här kommer lite foton från mina äventyr här i varanasi!
Min käre israeliska kompis Doron
Buffalos, mååånga buffalos
När du går längst med ganges får man konstat frågan "Boat sir? Best a cheap!" för att göra en båttur
Lloyd, också en kille från meditationscentret som vi hängde med
 

Jaa, kossor och buffalos finns det gott om!
 
Min och Danis lilla ungkarlslya
En liten konsert i stället jag har hållit hus under 3 veckors tid och böjt strängar och drukit chai
Min vän och musikguru Ambishek Maharaj
 
Nästa gång vi ses är jag nere i värmen och glassar mig med chai och palmer, hoppas allt är bra hemma i kyliga sverige. Vi hörs.
TJING!
Kommentarer (0)

Kamel Kamel Kamel!

Publicerad 2013-11-17 09:32:00 i Allmänt,

Hej vänner!
Hoppas allt är bra med er, med mig är det toppen för jag har varit i Pushkar!
Varje år anordnar denna stad "Pushkar Camelfair" från den 7de november till den 17de. Här prutas det och säljs mängder av olika prytlar, leksaker, tortillaklämmar, målningar, hö, handgjorda verktyg, hästar och kameler.
 
Jag och Federico tog en tåg klockan fem på morgonen från Jaipur till Ajmer den 11de, efter 3 timmar med tåget va vi framme i Ajmer, efter 30 min i lokalbuss kom vi fram till Pushkar och 15 minuter senare hade vi chekat in på ett hotell med pool för 30 SEK per natt, inte helt fel!
Blev lite kraslig efter den vindiga och tidiga morgonen så jag tog det shanti och gassade i solen hela dagen med en kopp chai.
 
Förra året när jag kom till Indien drabbades jag av den ganska vanliga kulturella choken, som satt i ungefär 3 veckor in på resan. När jag kom till Delhi förra året åt jag knappt dom första 3 dagarna pga att jag va rädd att bli sjuk. I denna panikslagna, rädda, ensama choken blev jag inlurad i olika turistbyråer som ville ha löjliga summor för att boka bussresor, taxifärder och tågbiljetter till mig.
Jag lämnade tillslut New Delhi i en taxi som va annordnad av mitt hostel, den skulle ta mig runt i Rajasthan under 2 veckors tid, det va skönt att slippa kaoset i Delhi, men paniken, ensamheten och choken försvann inte.
 
Så, vad jag ville säga med det är att min förra upplevelse i Rajasthan va hemsk, och jag sa att jag aldrig skulle komma tillbaks till stället, men jag kan säga nu att Rajasthan är stället en måste besöka! och efter denna gång kommer jag definitivt att återvända.
 
Dag 2 stack jag och besöke festivalområdet med en kille från Andorra (David) och en tjej från Argentina (Cicilia) och vi va alla 3 djupt imponerande, det va dock mer roligt än facinerande, för när du ser alla turister rida runt på kameler och vinkar glatt till alla Indier som står och garva åt dom med en chai i handen kan man inte hålls sig för skratt.
Vi såg även en dansuppvisning, tog och käka lite god mat och traskade runt och tog lite bilder
Cecilia och David
På kvällen sen mötte jag upp några israeler från Tushita (meditationscentret jag va i uppe i Dharamsala) och vi hade en galet härlig kväll tillsammans med en massa andra männsikor.
 
Dag 3 tog jag min kamera och mitt galada humör till festivalområdet igen för en skäggtävling, ONLY IN INDIA! Efter att ha knäppt några bilder på skäggiga män såg jag Carina, en tjej från Örebro som jag träffade ca 3 veckor tidigare uppe i Dharamsala, hjälpte henne att köpa en systemkamera där. Så jag hejade på henne och övade upp min svenska igen, man blir för van med engelskan.
På kvällen sen gick vi till samma ställe och hade det supermys med lite israelisk musik och en massa chai!
Carina från Örebro
 
Dag 4 stack jag ut med kameran och vandrade längst med hela main bazzar ända till Bhrama templet, ett av det få existerande i Indien.
Förra gången jag ville gå in vågade jag inte, just för att du måste lämna ifrån dig din kamera och skor, självklart får du ett skåp som du kan låsa in allt i, men jag började då förra året tänka att dom kunde ha en extranyckel, försöka lura mig vill ta mina saker. Allt det kan säkert hända folk, men inte precis utanför ett tempel där 3 killar står och sliter häcken av sig för att ge alla sina grejer.
Så denna gång lämnade jag inte min kamera, plånbok, mobil och skor och traskade in i templet, inte för att jag va intresserad hur det såg ut utan bara för att ha gjort det, gå in, vågat lita på killarna som vakta min kamera och ersätta dom dåliga, panikslagna minnerna med något bra. Så när jag kom tillbaks va allt borta, kamera, plånbok och mina flippflopps, som tur va hade jag mitt pass och kontokort på hotellrummet så jag klarar mig, men det blir inga mer bilder.
 
SKOJAA! Allt gick bra och jag traskade ifrån templet med mina grejer och ett gott minne.
Sen på kvällen hade jag en liten photosession men en israelisk kille Gille som ville ha ett foto eller två till sin CD.
Så efter att ha klättrat upp på ett av bergen som finns runt pushkar upp till ett tempel tog vi några foton, drack te och såg hur solen blev rödare och rödare och tillslut gå ner backom horisonten som en röd prick
 
Nu är jag i Delhi, och ska ta ett litet tåg i övermorgon till Varanasi, kan knappt bärja mig att visa hur den staden är. Ta han om er vänner!
TJING!
Kommentarer (1)

Guld, Turbaner och "Gränsvakter"

Publicerad 2013-11-13 13:26:33 i Allmänt,

Hej hej vänner!
Då va det dags igen för ännu en uppdatering från Icredible India!
Min resa blir bara bättre och bättre för varje dag, jag upplever saker 10 ggr mer än förra året, möter 10 ggr så mycket folk och dricker 10 ggr mer chai (ja mamma, jag borstar ordentligt).
Senast jag skrev till er så hade jag just lämnat Tushita (meditationscentret) och hade en underbar tid med 50 personer, men efter den femte nätten kände jag att det va dags att ge mig av. Så jag och 6 andra stack till Ajmer, Staden med Indiens strösta Guldtempel.
 
Efter en resa på ca 6 timmar va vi framme i den hektiska staden Amritsar, kändes på ett sätt skönt att komma tillbaka till det hektiska Indien igen, saker som hände överallt, tutor som ekar igenom varenda gatan, folk överallt och försäljare som försöker locka en till deras affärer. Vi tog en tuctuc från bussplatsen till det mytomspunna Guldtemplet, känner att det föskänar att skrivas med en stor bokstav för det är något helt magiskt!
 
Guldtemplet i Amristar är det största i Indien och är hem till religionen Sikh en fantastisk religion som är typ som en blandning mellan Islam och Hiduism. Religionen skapades av en man som sa att Muslimer och Hinduer, kvinnor och männ skulle vara jämnlika och det är grundprinsipen när man kommer till Guldtemplet också.
När vi kom fram till huvudporten möttes vi av en vakt som ledde oss till ett dorm (sovsal) som kom att bli vårt hem för 3 nätter framöver. Vi packade upp testade sängarna och gjorde oss hemmastadda, sedan gick till templets matsal.
I detta gigantiska komplex serveras 200 000 måltider varje dag, och nej jag överdriver inte! Dom har en maskin som gör ca 1000 chapatis per minut (indiskt måltidsbröd). Ganska imponerande
 
Efter vår simpla med utsökta måltid tog vi och njöt över en kopp chai och här möttes vi att stora leenden från indier som ville ta foton med oss och öva deras simpla engelska. 
I dormet (sovsalen) mötte vi en tjej från Tokyo, Niko som gav oss en privat visning runt komplexet. När vi kom fram till Gultemplet i mitten av komplexet fick några av oss tårar i ögonen, en sådan vacker syn skådar en sällan! Guldtemplet omringas av en sto stilla sjö fylld med Koj fisk, japanska fiskar värda flera 100 dollar styck, och i mitten stod denna magnifika byggnad gjord av guld och någon typ av vit sten.
Dagen efter tog vi en utsökt frukost i matsalen och gick på en liten tur i museet som finns inne på komplexet, kunde tyvärr inte ta några foton men här hängde det för det mesta målningar, målningar på lidande, tortyr och uppoffringar. När Sikh religionen började bli större tog Muslimerna illa upp, dom höll då inte med Sikh folket att muslimer och hinuder borde vara jämnlika, så muslimer flådde, dödade och våltog Sikh kvinnor och män. Hemskt men mycket inressant.
Sen bestämde vi oss för att göra ett av det mest turistiska äventyret jag gjort, åka till den pakistanska gränsen för att se den så kallade spektakulära cermonin.
 
När vi kom dit blev vi ledda till VIP/Turist platserna, och såg några halvtrötta LÅNGA indiska männ och kvinnor
sparka på sina huvuden, skrek och tävlade med den pakistanska sidan vilka som kunde ta längst steg, och fortast samt en hejaklack på några hundra mänikskor stod och hejade på sitt lands "soldater".
Så efter att ha stått och trängst med en väldans massa folk, sätt några indier sparka sig på huvudet, tagit stora steg fram och tillbaks från gränsen åkte vi tillbaks till vår lya i Guldtemplet. 
Nästa dag tog vi det shanti shanti och planerade vår nästa resa, 5 av oss bestämde sig för att åka till Rishikes, men eftersom att jag redan varit där bestämde jag och Federico oss att åka ner till Rajhastan, stadsdelen jag hatat sen sisst, men som allt annat förkänar även det en andra changs
 
Hoppas ni mår super, sitter just nu på ett hotel i Pushkar, dricker chai och lyssnar på Daniel Adams-Rays nya album och snart ska jag gå och få lite mat i magen.
Vi hörs!
Tjingeling!
Kommentarer (2)

Min spirituella upplevelse i Dhalai Lamas hemtrakt

Publicerad 2013-11-02 17:08:31 i Allmänt,

Hej hej hallå vänner!!
Nu va det ett tags sedan jag involverade er i mina äventyr så detta blir ett inlägg delux med extra ord och extra bilder, extra allt helt enkelt!!
 
Så för ca 13 dagar sedan lämnade jag Rishikes, en stad som jag snabbt blev lite förälskad i, lärde mig yoga, sitar och glassade i härliga 32 grader i två veckor.
Planen va att efter Rishikes fortsätta öster ut till den heliga staden Varanasi och sedan ta mig ner söder ut, men rätt va det var klev två flickor från Stor britanien in på café där jag satt och surfa på min Macbook och 3 timmar senare hade jag en bussbiljett upp till Dhalai Lamas hemstad för att göra en 10 dagars introduktion till Buddhism med meditation och tystnad, tänkte att jag inte skulle ha några poblem med att vara tyst!
 
Så jag Ronie och Chalie (dom engelska flickorna) rörde oss bort till busstationen där vi förväntade oss en lyxig A/C buss (som vi betalat för) med nya säten och mjuka och fina stötdämpar, men som vi säger i Sverige "Det blir aldrig som man har tänkt sig" Vi klev på med ca 7 andra backpackers i en typ 20 år gammal buss, såg ut som om karossen skulle falla av när som, A/C va utdragen,sladdar hängde från taket, vissa ryggstöd va sönder så folk låg i varandras knän, och jag tror nog att den bussen hade dom hårdaste stötdämparna i Indien.
Så efter 14 timmars bussfärd, 3 timmars sömn och en öm sjärt så va vi äntligen framme i den spirituella staden Dharamsala. Under bussfärden plockade vi upp två grabbar, Josh från Australien och Daragh från Irland, så vi va ett gäng på 5 som traskade runt i en liten bergsby 25 minuter från Dharamsala som heter Bacsu, här hittade vi ett mysig litet café som också hade några rum för en billig penning, och där slog vi oss ner!
 
Josh på bustationen i Hariduar i väntan på vår "lyxbuss"
Här har vi Charlie
Och här har vi underbara Ronie, är så sjukt tacksamm och glad att jag träffade dom i cafét i Rishikes, annars hade jag aldrig upplevt detta underbara ställe
Här är vi äntligen framme i Dharamsala och detta va utsickten från mitt gammla rum innan vi stack o meditera
Vårt Café/Guest house
  
 
 
Morgonen därpå bar det av längre upp på bergssluttningen till meditations centret Tushita där vi skulle tillbringa 10 dagar av tystnad, meditation och buddistlära.
Såhär upplevde jag det hela
Dag 1:
Tystanden låg som ett osäker täcke över centret, folk följde det strikt och halvstela osäkra blickar utdelades bland oss deltagare.
Tyvärr fick jag 39 graders feber och va tvungen att hoppa i säng, men det hela kändes ganska bra ändå.
 
Dag 2: Febern bättre, går på meditation och lektion på morgonen, efter lunch kom febern tillbaks, folk kolla snett på mig för att jag "skolka", börja tveka om jag verkligen hade gjort rätt val i att anmäla mig till kursen, so far har jag hållt tystnaden (förutom i sjukstugan)
 
Dag 3: Sängliggandes heeeeela dagen, läste och pluggade buddhistböckerna vi fått, börja höra små viskningar utanför sovsalsrummet, folk börjar le och stämningen började bli lättare men fortfarande krystat, börjar verkligen vela om jag skulle stanna eller inte.
 
Dag 4: Knarka Alvedon och Ipren och kämpa mig igenom alla lektioner och meditationstillfällen. Laura (tjejen på min profilbil på facebook) en tjej från Engalnd kom fram och börja småprata med mig, frågade hur jag måde och jag började känna mig bättre runt att vara där. Tystnad kan vara lärororikt och nödvändigt för vissa, men jag kom fram till att jag mår sååå mycket bättre om jag får säga några ord lite då och då.
 
Dag 5: Vår Australiska vän Josh lämnar centret, det visade sig inte vara något för honom, jag börjar får reäll längtan att bara ta fram min dator, lyssna på musik, sova i ett eget rum på något hostel, va nära på att lämna, men jag hade lämnat in tvätt, så fick vänta tills nästa dag.
 
Dag 6: Mina jeans som jag lämna in dagen inann har inte kommit tillbaks från tvätteriet pga strömavbrott under gårdagen, är tvungen att stanna en dag till, folk börjar prata med varandra på alla hörn i centret och jag bestämmer mig för att joina grupperna, och blir genast motiverad att stanna och ge det hela en changs till.
 
Dag 7: Dagen inann 2 dagar av fokuserad meditation, är inte 100 om jag kunnde klara av 7 timmars meditation varje dag i 2 dagar, men bestämmer mig för att köra!
 
Dag 8: Meditation, BRA GREJ!! har det superbra med alla, dom flesta har brutit tystnaden och viskar, centrets personal blir galna, men det stoppar inte talets kraft! 
 
Dag 9: Jag vaknar och mår toppen, dagen rusar förbi och på kvällen/natten ligger alla 50 pers uppe på centrets tak, pratar och kollar upp på den stjärnklara himlen till klockan 01.
 
Dag 10: Meditation, feedback och utchekning! TYSNADEN BRYTS OCH GLÄDJEN SPRIDS ÖVER CENTRET! Såhär såg det ut
 
 
Detta är underbara Laura från England som bröt sin tystnad för att fråga hur jag mådde när hon såg att jag va nere, en helt underbar människa! 
Vår meditationsledare Nunna Joan, världens mysigaste person, så härlig röst och ett hjärta av guld!
Tom från Australien, en grymt härlig kille!!
Buddha!
Jimmie Neal, vår buddhismlärare, en härlig prick som alltid flög iväg i sina historier under lektionen, skön farbror!
Från Höger: Guierm (Spanien), Jag, Daragh (Irland), Sean (England), Antti (Finland), Nou (Japan), Kirthi (India)
Vår fina Argentinare Fedderico, en skön prick som ni kan se!
Ett litet lyckohopp på vägen till Dharmcot
 
Efter utchekningen stack vi alla 50 personer till en by brevid centret som heter Dharmcot och tog typ över hela stället, här har jag nu varit i 2 nätter och stormtrivs med alla. Vi alla gör äventyr varje dag, har stora middagar och härliga frukostmöten som en stor familj, ser ut som att jag inte behöver vara oroliga att åka härifrån ensam.
 
Efter inchekningen i Dharamcot mötte jag och Daragh upp Josh, tog en promenix i staden Macleod Gange som är typ 10 min ifrån Dharmcot, käka lite kyckling på gatan och sen mötte upp resten av Tushita gänget och hade en stor fest, körde solo på Take a change on me och kände hur mina Svenska höfter svängde fram och tillbaka, Tummen upp!
 
Daragh påväg att möta Josh i byn brevid, krävdes en liten promenad  
Stans bästa kyckling påväg att tillagas i Macleod Gange
En fin marinad av fräst lök, kryddor, tomater och massa annat gott
I med kycklingen och rör om!
Kan nog ha varit en av de godaste kycklingsrätter jag smakat, sticker nog dit och tar en tallrik imorgon också
För 10 kr får en 250g kyckling, kompispris!!
Efter vår gatukyckling tog vi en promenix och möttes av denna underbara solnedgång, stod och spana in den ett tag, sedan gick vi till resten av våra vänner från Tushita och festade till sent på natten
 
Hoppas ni alla mår bra var ni än är!
Hör av mig om några dagar
Tjingeling!!
Kommentarer (1)

Även de små sakerna kan ha stor betydelse

Publicerad 2013-10-19 08:05:00 i Allmänt,

Hej vänner!
Imorgon far jag vidare på nya äventyr, upp till staden Dharamsala, tänkte hälsa på Dhalai Lama, hoppas han är hemma!
 
Har inte berättat för er vad som hände i måndags, tyvärr har jag inga fina bilder att lägga upp men som min kompis Lovisa har övertygat mig om, att bara ord funkar det också!
 
Jag och min kära vän Laura gick i måndags på en liten upptäcksfärd, vi skulle nämligen hitta det ökanda kaffet Honey Hutt där dom har saftiga, chokladiga brownies! Såå vi tar och traskar bort mot andra sidan av stan, går över hängbron och här ändras vårt fokus från brownine och läggs istället på en färgkastande folkmassa som kommer dansandes mot oss, efter några sekunder va både jag och Laura gula, lila, orange samt gröna och dansade till taktsäkra trummor med lykliga indier.
Vi hade hamnat i en cermoni, där man bygger upp 3 plattformer av trä där dom satter Gudar gjorda i trä på, dessa bar dom sedan ner igenom staden, dansandes och kastade färg på allt och alla, en liten Holi festival typ.
Så efter 30 minuter av dansande va vi framme vid Ganges och här släpade vi ner Gudarna i vattnet och såg hur dom for ner i det strömma vattnet.
Men cermonin slutade inte där, klockan 19:50 antändes en gigantisk trädocka som representerade demonen Ravanas, den demon Vishnu besegrade genom att göra sig själv till en människo avatar som kallas Rama. Rama tog sedan hjälp av apguden Hanuman och dess aparmé och besegrade Ravanas. Så vid 19:50 brände man upp Ravanas för att hylla det goda som kan förinta det onda.
Hittils min bästa upplevelse i Indien!
 
För 2 dagar sedan stod jag och sträckte ut mina armar åt sidorna under en ställning på yogalektionen. På min högra handled som pekades åt en asiatisk man har jag ett band, ett tibetaskt armband som är välsignad av Dhalai Lama. Helt plötsligt ser jag den asiatika mannen som står mitt emot mig spärra upp ögonen och stirrar förvånat på min handled, kysser sin hand och gestekulerer åt amrbandet.
Den respekten han hade för ett litet rep som sitter runt min handled va helt fantastisk och det får mig bara att vilja studerar religion och filosofi mer. Nog den hittils mäktigaste upplevelsen
 
Jaa det va mina korta minnen jag kommer ta med härifrån detta ställe. Imorgon åker jag alltså längre norr till Dharamsala, kommer ta ca 14 timmar i buss. Så kommer komma upp dit på måndag morgon, sen är planen att jag ska gå till ett buddistiskt tempel och gå igeonom en utbildning, om buddism, där det ingår meditation, information, yoga, mat och boende. Men för att göra detta måste jag vara tyst, inte använda någon typ av elektronik, inte sjunga, inte prata eller komunicera med någon, vi får se hur det går!! Men det ska bli kul att testa.
 
Så nästa inlägga kommer ske om typ 12 dagar då jag kommer komma ut ur min tystad och berätta om allt som jag har kommit fram till här i livet :P 
Hare superbra mina vänner!
Kanske ska ge en snabb väderprogos också, det är 29 grader sol och lite brisigt, precis som det ska vara.
Puss o kram ses på stan!
Kommentarer (0)

Man vet aldrig vad som händer när man stannar längre.

Publicerad 2013-10-18 10:12:07 i Allmänt,

 
Tjenixen vänner!
Hoppas allt är bra med er! tänkte att det är dags för ett litet inlägg igen i denna lilla blogg.
Har varit med om galet mycket senast jag skrev! Jag är fortfarande kvar i Rishikes, utför yoga och äter supergod mat, hänger med underbara människor och lär mig om meditation och kroppens olika energier, rätt så intressant och kommer nog vara bra i mina studier sen :)
Såå! förra söndagen
avslutades en festival här i Indien den hette (någonting) Punja. Kvinnorna fastade i 9 dagar och det hela avslutas med en eldcermoni och att 9 flickor som dom kallar "rena" alltså dom som ännu inte hade kommit in i puberteten blir hedrade som Gudinnor och går runt till olika Ashrams (ett ställe där en helig person bor i) och hus, här ger folk dom mat, presenter och pengar för att hedra Gudinnorna.
Lyckligt lottad som jag är fick jag vara med på en eldcermoni och även dyrkningen av Gudinnorna i ett Ashram utanför Rishikes där Laura och Melusa, som jag har hängt med dom senaste veckorna, bodde innan dom kom hit superhäftig upplevelse!!
 
 
 
 
 
 
 
Efter alla firanden gick vi ner och tog ett heligt dopp i ganges. Påvägen dit fick jag syn på två apor som satt och myste, så efter att jag tagit en bild kollade dom på mig och hoppade upp i denna fina ställning
 
 
Så precis som vi människor gör när någon tar ner en kamera slutade aporna att posera och hoppade ner och myste igen.
Så vi fortsatte ner till den magiska floden och såhär så det ut!
 
 
 
 
Efter att ha gjort en helig ritual i ganges då man doppar huvudet i vattnet 3 gånger stående motströmms och håller fingrarna i en lustig sätt över huvudets olika ingångar va jag ren både spirituellt och kroppsligt.
 
Sen va det dags att lämna det fina ashramet, blev ditbjuden igen om jag ville under ljusfestivalen devali (ursäkta stavningen) men kommer ha lämnat Rishikesh innan dess.
 
Sen tog vi ett sista farväl och stack hem
 
 
 
 
Kommentarer (1)

Rishikesh, yoga? Javisst!

Publicerad 2013-10-12 07:32:59 i Allmänt,

 
 
Hallå där bloggen!
Nu har det snart gått en vecka sen jag kom till Indien, och jag har haft det helt underbart.
Rishikes ligger precis intill den heliga flogen ganges så man får sig reälla stänkar av spiritualitet, har kryllar det av ashrams, ceremonier, rökelser och spirituel musik spelas ur varje restaurang med vissa undantag som spelar några shyssta toner från en Beatles platta.
Första kvällen när jag kom hit gick jag på en upptäcksfärd och hamnade på en eldceremoni som hölls nere vid ganges och fick reda på att sadus och en guru håller i det varje dag, super häftigt!
Samma kväll kom jag i kontakt med två tjejer som jag har hängt med typ varje dag, Laura och Melusa.
Rihikes är känt för sin ontroliga spiritualitet men också för Yoga, i varje gata, i varje ashram och i varje del av staden utövar folk yoga så jag tänkte att det kanske va dags för mig att börja stretcha i konstiga ställningar. Först testade jag Hatti yoga, typ långsam yoga, i tisdag och onsdag och försod inte vad folk mena med att man fick mer energi av Yoga, va själv helt slut och ville bara gå och lägga mig efter passen, men det gav resultat, fick sjuk träningsvärk i ryggen så nog är det bra träning allt! Tog ledig från yogandet på torsdagen, kände då att det skulle vara kul att plonka på en Sitar så jag gick till en musikskola och körde en kurs på en timma, och vilken grej! stört kul och inte lika svårt som jag trode det skulle vara.
Sen igår (fredag) bestämde jag mig för att testa Ashtanga yoga, en typ av yoga där man gör ett set av rörelser snabbt, som helt klart va min grej kände att jag var piggare och hade mer fokus, även fast jag dröp i svett.
Så efter det bestämde jag mig för att stanna 3-4 dagar extra för att testa lite mer Ashtanga, och köra ett tvätt.
 
Efter Rishikes kommer jag nog sticka till Delih och sen vidare till Jaipur
Här kommer lite bilder som jag tog första dagen. kommer lägga upp lite mer innan jag sticker härifrån
På återseende vänner! 
Hej svejs :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (2)

Början av resan

Publicerad 2013-10-06 11:58:43 i Allmänt,

Hej Hej goddag bloggen!
Då ska jag börja blogga också, känns som en rolig grej. Har tyvärr inga skills att designa ett sånthär fönster så ni får fokusera på texten och mina bilder!
 
Ja, detta kommer handla om min resa igenom Indien, och sen kanske också Nya Zealand.
Jag lägger upp lite bilder, berättar vad jag håller på med och vad Indien tar mig ut på för äventyr.
 
Inlägg nr 1.
Efter att ha sagt hej då till alla fina människor i hemstaden va det dags för ännu ett äventyr till The Incredibel India.
Åkte ut till Arlanda klockan 08:00 på morgonen med min käre far och bror för att avnjuta den sissta koppen ordentligt svenskt kaffe och 3 timmar senare satt jag på planet påväg till Indien igen, med samma nervösa klump i magen och hemlängtan som förra gången.
Så efter en mellanlandning i Qatar och inte en enda backpacker i sikte bordade jag planet med frågor till mig själv om varför jag igentligen åker, va det onödigt att jag tog med datorn, kommer jag att träffa människor ect.
Så vid inchekningen på New Delhi airport fick jag syn på den första backpackern som jag slängde mig på och börja klämma ut information om. Han hette Alex, kom från spanien och skulle till TYP samma ställe som jag, så efter att ha letat upp mitt inchekade bagage och hans kompis Alvaro så satte vi oss i en taxi och började röra oss in till staden som är bebod av 14 miljoner människor, ex antal hundar och även kossor.
När vi närmar oss vårat område ville taxichauffören splitta på oss, han skulle skjutsa Alvaro och Alex till sitt hotell medans jag skulle ta en TucTuc till min gata Main Bazzar då det inte gick att köra in där med bil då Indien (som alltid) just nu har en festival pågång. Tuctuc chauffören tog mig då till en turistbyrå som ringde mitt hostel så jag fick prata med dom där, och dom sa att polisen inte skulle släppt in mig på Main Bazaar.
Det blligaste boendet jag sedan kunde komma över utanför området skulle vara på 5000 Rupie alltså 500 Kr för 6 timmar då Check Out Time är klockan 12:00! Så det slutatde med att jag tog en taxi klockan 06:20 lokal tid up till Rishikes, för 10050 rupie 1005 kr, mycket? svar ja, men bussar och tåg va fulla 2-3 dagar framåt (som vanligt i Delhi) så skulle jag behöva vänta och betala en förmögenhet för bonde. 
 
Så efter 6 timmar av en guppig bilfärd sitter jag här, på ett supermysigt hostel med WIFI, TV, en stor och mjuk säng och trevlig personal för 350 rupee, typ 100 rupee (10kr) över min budjet men det är det fasen värt!
 
Jag känner mig lustigt hemmastad, lugn och sansad, lite annan femma än förra gången då jag inte åt något på 3 dagar, dock försvinner apritet i 30 grader och hög luftfuktighet, men det är bara att propa i sig av den mumsiga Indiska maten.
Nu blir det att ta igen lite sömn och kanske kolla på någon härlig film på datorn.
VI hörs :)
Patrik signar ut!
(bilder kommer så snart jag samlat energi att gå ut och göra en photosession) 
Kommentarer (4)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela