Inget går upp mot att bada i lysande vatten
Ja hej min vänner, har varit sjukt dålig på att updatera er i mina äventyr, kan bara säga att jag har haft det helt underbart senast vi hördes av!
Ja! Senast jag skrev va ett väldans tag sedan, va nere i södra indien i den kända tempelstaden Madurai där jag hängde med Tom, som jag träffade i början av min resa under min meditationkurs och Jamie, som va en härlig kille från Liverpool som Tom hade plockat upp på vägen.
Vi möttes som sagt hos den kramade gurun Amma, och några kramar senare och ett natttåg kom vi fram till Madurai, besökte härliga tempelkomplexet och såhär så det ut!
Tyvärr fick en inte ta in kameror in i tempelkomplexet. Komplexet är gigantiskt och 2012 gick jag in här själv för att skåda allt, och vilken skillnad att gå runt med någon än att traska runt själv där inne! Efter att ha ätit lite välsignade sötsaker, kollat på lite statyer köpte jag en staty på den sitarspelande gudinnan Saraswati, tänkte att det va passade för min resa i år.
Efter tempelkomplexet läste vi i Jamies lonleyplanet att det kända Gandhi museét fanns 2 km bort, så vi tog en promenad för att spana in Gandhis kläder och läsa några visa rader av honom, men när vi kom fram till stället va det stängt pga fetivalen som pågick i stan. Lite smått besvikna va vi när vi gick därifrån men 10 minuter senare stannade vi till utanför en stor byggnad där folk strömmade ut och in och på taket stod det "Wild Life Sanctury" kul tänkte vi, vi köpte tre biljetter, följde folkmassan in och möttes av dethär
Fanpic!
Tom med sitt lands stolthet
Jamie och Tom med Saibaba
Jaa, inte direkt vad vi förväntade oss av en "Wild Life Sanctury", men kul hade vi, och efter en liten matbit på stället som hade förvandlats till ett fetivalområde stack vi hem.
Senare på kvällen hade vi en kulunarisk chickenbyriani på gatan och somnade senare in till "The Intouchebles"
Dagen efter sa jag hej då till mina vänner och tog en buss till Bangalore, lätt den skönaste bussresan jag haft, hade ett säte med EN METER till godo för mina ben, phu, ska säga er att det va en lättnad för en 7 timmars bussresa!
På kvällen anlände jag till det stora IT metropolet Bangalore och efter två timmars letande efter ett billigt guesthouse gav jag upp och bokad en biljett till magiska Hampi samma kväll, och efter 4 timmar va jag påväg till Hampi där jag planerade att möta upp min amerikanska vän Liz Connor som jag träffat hos den kramade gurun.
Så morgonen därpå anlände jag i Hampi, mör som jag var började jag traska runt i den härliga jakten för ett shysst guesthouse och efter en halvtimma hittade jag ett mysigt litet ställe som jag hade på känn att Liz skulle godkänna, efter det tog jag mig till en lokal restaurang för att ta en Chai och något att äta, och in traskar ett gäng på fyra som jag började snacka med.
Det visade sig att två av dom kom från kära Stockholm, Adam och Kalle, sen hade vi Oskar från England och Jens från Holland. Dom berättade om sina planer att hyra några scootrar och ta en tur för att se alla tempel runt omkring, jag hängde på dom och såhär såg det ut!
Oskar och Jens går och känner på dom historiska vibbarna i Hampis ruiner
Tyresökisen Adam
Söderkisen Kalle
Lilla liraren Oskar från England
Dagen efter dök Liz upp vid 08 tiden och inte 04 am då jag stod vid busstationen och vänta i en timma, älskar de försenade bussarna här i Indien! så hon och jag tog en liten sovmorgon till 12 och tog sen en härlig reunrion frukost på taket, myzz! 
En liten uppigade kopp Copie
Lille Liz
Efter en dag av bara relaxing häng och lite läsning planerade vi att åka över till "andra sidan"
Hampi är ett world heritage plats med galet många tempel, under och över jord, musikstenar, sjukt gammla stenobjet som tillexempel en stenvagn, i staden just som för tre år sedan blommade med turister blev halvt demolerad när staten va trött på att folk började bygga upp guesthouses, hotel och restauranger utan lov och tog ner halva hampi, förbjöd alkohol och gjorde det tufft för folk att ha kvar deras buissnes, stämningen har blivit bättre sen tre år tillbaks men antalet ryssar, klängiga säljare och falska sadus gör att man bara vill bort därifrån, MEN i mitten av byn går det en lite flod, och korsar du den så är du i ett paradis men sjukt mysiga cafeér, restauranger och guesthouse med bugalows.
Under dagen träffade vi några gammla vänner till mig från Kochin Mael och Pieere som stack över till andra sidan ön och paxade en bungalows till mig och Liz, så dagen efter flyttade vi över till "The other side" och snacka att det va grymt, 150 INR för en bugalow altså 75 Rupees vardera vilket motsvarar ca 8 kr, INTE HELT FEL! och jag kan säga er att 10 dagar gick för snabbt där!
Vi träffade Adam, Kalle och Oskar som också hade flyttade över, som vi hängde med och två tjejer från Israel, Maya och Liz (jepp två Liz på samma ställe, vad är oddsen?)
Vi alla hyrde scootrar, jag visade dom sjön som jag hängde vid 2012, tog dom till Hanumantemplet för att se en av det finaste solnedgångarna, vi annordnade en fest i vårt guesthouse, gick till kvällsjam där jag träffade två ascoola mexicanare som gjorde smycken av fjädrar, fick dom att göra en cool huvudfjäder till mig, vi träffade en kille från england, superhärlig människa som delade med sig av att han hade vaknat på natten och varit paniktörstig, sträckt sig för närmsta flaskan intill sängen och börjat klunka och märkte efter andra klunken med den tredje i sin mun att vätskan som han drack inte riktigt kändes som vatten, mer en oljig konsistens, o jaa så kan det gå när en har bensinflaskor intill sängen, i panik hoppar han upp ur sängen, och sen håller historian på ett tag till han berättar att bajs rinner ut ur hans bak i soluppgången och ostoppbara bensinrapar hoppar ut ur hans mun hela dagen, önskar att han kunde teleporteras till en när en känner sig nere.
Den fantastiska solnedgången i Hampi
En skön poserande apa
Hampi fick också ett myspar mellan min amerikanska vän Liz och söderkisen Kalle.
Efter två dagar tog Jakob och Jenny faväl och fortsatte deras resa och tre dagar efter det stack jag, Liz och Kalleponken med tårar i ögonen, fjädrar i håren och lycka till strandparadiser Gokarna!
Gokarna:
Vi anlände klockan två på morgonen utanför gokarna efter att ha rest halva natten, vi blev avsläpta vid vägkanten för att vänta på en annan buss att ta oss till gokarna. Så klockan 3 am kom bussen och körde oss in till staden där vi blev stannade och visiterade av polisen efter droger som gick smärtfritt och efter en tidig frukost på en lokalrstaurang stack vi till den lokala standen som hade ryktet om att vara en av det smutsigaste stränderna i Inden, men klockan fyra på morgonen gjode inte det så mycket, så efter att ha gjort ett litet camp somnade vi in, med en kille från Finland och en från Israel.
Tre timmar senare vaknade vi upp av att ca 10 styckna indiska männ som stod och stirrade på oss, jag vinkade glatt och sa "Namaste!", dom gjode sin lilla huvudgungning och fortsatte deras väg ner till havet för ett uppfriskande morgondopp. Jag väckte både Liz och Karl, finländaren och israelen hade lämnat oss under natten, antagligen hade dom haft problem att sova.
Tio min senare satt vi i en härlg litet TucTuc och va påväg till OmBeach, en fantastisk strand, lite folk och mycket lugn, inte ett ända ljud på kvällen. Här hängde vi i tre dagar, romantik blomstrade på guesthouset mellan mina resevänner och jag kännde mig efter tre dagar lite trött på att vara det tredjehjulet, så jag stack vidare till Kudle beach med Amanda från Stockholm, Bebeth från Holland, Willow och Sharon från Amerika. Vi chekade in på ett ställe i Kudle beach, fick våra egna hutter för 200 rupes ca 20 kr, delade med den amerikaska tjejen Wiliow så 10 kr per natt, inte helt fel!
När vi vakna upp andra dagen va det en ryss man som gick runt och skrek på området, klockan sju på morgonen, Sharon som den natten hade joinat oss i hutten steg upp, öppnade dörren med ett kraftigt ryck och skrek "SHUT THE FUCK UP!" När hon sedan la sig igen började jag fundera på hur en person skulle kunna gå tillbaks till sömns efter ett sådant gapskrik. Mannen va tyst i 20 sek sen började det igen, jag gav upp i att försöka somna om, så jag lämnade tjejerna och gick ut för att se vad som va på gång.
En rysk man, troligen skitsofren gick runt och skrek åt folk på området, pratade med sig själv och det gjorde stämngen lite obehagligt, men det är sånt man får ta om man pröjsar 10 kr per natt tänkte jag, men det skulle bli värre.
Morgonen därpå vaknade vi upp och det va Willows födelsedag och vi hade ett stort firande hela dagen, superkul! och på kvällen va det fri konsert precis utanför våran hydda och folk hoppade upp och ner till grym ska musik och hade det toppen, kvällen slutade med att jag stupade vid 2 tiden på sängen med superhögmusik 2 meter ifrån min hydda.
Morgonen därpå vaknade jag upp till ett skrik och hoppade ut för att kolla vad som hade hänt, den ryska skitsofrenen hade gjort en indisk man så sur att indien hade tagit en plaststol och slagit den så hårt i mannens huvud att stolen gick i bitar och ryssen fick ett gigantisk sår på huvudet, känner nu att det skulle ha varit en bra idé att lämna där o då, men jag bestämde mig för att stanna med dom andra.
Men förutom ryssen och partyt hade vi en helt underbar tid, vi låg mest på stranden under dagarna och efter middarna stack vi ner igen vid ca 23 tiden för att bada i lysande plankton som Pi i "Life of pie".
Så efter kulinariska måltider, standhäng, skitsofren ryss, romantik och mycket mer lämnade jag Gokarna och stack up till min favoritstad Mumbai! (Tyvärr har jag inga bilder från min underbara tid här med sol, bad, party och bubbelparty)
Mumbai.
Anlände i mumbai på morgonen efter en iskall busstur och en förkyld hals klockan 7 på morgonen, och röde mig till The salvation army guesthouse, där jag blev scoutad för bollywood 2012.
Och självklar när jag kommer dit står samma aget från 2012 och slänger sig på mig och frågar om jag vill vara med i en bollywood film, helt plötsligt blev jag astaggad och sa såklart "ja" och påpekade att han va den som hade frågat mig för filmen Race 2, han blev asförvånad och exalterad så vi snackade i några minuter efter.
Tjugo minuter senare satt jag på en "bollywoodbuss" när agenten stiger in i bussen och ber "the swedish guy from the salvation army" att komma ut. När jag då skylldigt stiger ut ur bussen säger han till mig att han har ett jobberbjudande till mig och ber mig att hoppa in i hans schyssta BMW, ÄVENTYR tänkte jag och hoppar glatt in. 10 minuter senare satt jag i ett svart rum, huvudet dunkandes och blodsmak i munnen,
ELLER?!
Nä så roligt ska vi inte ha, 10 minuter satt jag på en finrestaurang och åt en galet god Masala dosa, och fick mitt uppdrag.
Kille ville nämligen att jag skulle ragga upp västerläningar till Sharu Khans nya film som dom höll på att skapa just då. Efter att jag hade tackat ja till updraget för 200 Rupee per person som jag rekrytera fick jag veta allt om hur en ska röra sig på gatorna av Colaba, vilka restauranger en kan stå utanför utan att bli hotad av knarklangare, hur en skulle agera mot väterlänningar. BUSENKELT tänkte jag och va 40 minuter senare ute på gatan och närmade mitt första byte, och började genast snubbla på ord, stamma och kom av mig.
Två timmar senare kände jag att det va nock med att hoppa på västerläningar och stamma och bli röd i ansiktet så jag ringde agenten och han släppte mig fri från mitt uppdrag efter att jag hade demostrerat mitt snubblande med två norska tjejer som han hoppade in och SJÄLVKLART fångade, så jag har efter det kommit fram till att jag inte är gjort för agentjobb, skönt att ha fått det alternativet ur vägen!
Efter lite häng med Sten från holland som jag mött i Gokarna va jag påväg till Jaipur för min kompis Ajay Sharmans Bröllop, och med ett nytt objektiv va jag supertaggad, dock hade jag en jobbig hemlängtan som höll i sig ett tag men som skulle försvinna lika plötsligt som den kom under ett bröllop, det kände jag på mig!
Jaipur
Snart blire dags för bilder!
Så jag har nu tagit mig från södra Indien tillbaks till kära norr och Jaipur, huvudstaden av Rajasthan, om ni vill läsa mer om Jaipur kan ni går tillbaks till ett av mina tidigare inlägg och se fina bilder på amberfort och massa annat! :)
Så jag kom upp till Jaipur och hade två dagar på mig att fixa en kostym, så efter att checkat in på det bästa guesthouset jag stannat på i Indien och chillat galet den första dagen stack jag och skräddarsydde en kostym från scratch för 400 SEK, intä dålit!
Dagen efter va det dags för bröllop, jag fick klara och tydliga instruktioner av Ajay hur jag skulle ta mig till byn utanför Jaipur där cemonin skulle hållas.
Efter en busserea på 40 min hämtade hans kusin upp mig på busstationen, och tog med mig hem till honom, en rik buissenis familj som tycker det va roligt att skoja om mig bakom min rygg på hindi då dom knappt snackade engelska, vilket jag tycker va lite smådrygt men gratis mat och ett omklädningstum innan jag träffade min kompis va det ända jag behövde. Så 2 timmar innan cermonin tog hans kusse mig på sin moppe och skjutsade mig till något typ att tempelhus där jag tog en "Frukost" klockan sju på kvällen, varför inte tänkte jag. Varför det kallas frukost är för att det ska vara början på tiden som Ajay ska spendera med sin fru Sonja. Så när jag stod och käka frukost klockan sju på kvällen och socialiserade mig med bröllopets gäster kommer en liten pojke upp till mig och säger att Ajay kallar! Så jag springer ner till rummet nedaför och där möter jag Ajay med 10 av sina närmsta kompisar som käkar frukost, och jag blir såklart itvingad lite mer idly, sötsaker, nudlar och det supersöta kafet. Hans vänner va helt underbara och blev mina beskyddare från jobbiga släcktingar under kvällens gång. Efter frukost va det dags för sminkining, och efter Ajay hade blivit smikad och stylead till max med en fin bröllopskostym va det dags att sätta honom på en häst, spärra av gatorna med lysen, dunka galet hög musik och dansa framför hästen och samtidigt röra sig till själva cermoniplatsen. Kan inte beskriva det bättre än så.
En nervös Ajay
Jag, Ajay och hans kompisar
Se stå ståtlig han ÄR!
Jag ska lätt ha något sånthär på mitt bröllop!
3 dagar efter Ajays bröllop va jag tilbaks i Rishikes där allt började, det var här jag träffade Laura Salcido som introducerade mig till yoga och fick mig att stanna två veckor extra, så jag kunde möta upp Ronnie och Charley som lockade upp mig till Dharamsala där jag gjorde mig buddhistiska retreat, där jag fick 50 nya vänner och som gjorde att jag var jag än befann mig så fanns det alltid någon som kunde hjälpa mig när jag va sjuk, lyssna på mig när jag kännde hemlängtan och hänga med mig på mina galna äventyr.
5 månade hade gått, några nya affärer hade öppnats, restauranger blivit renoverade, men annars va det som i oktorber när jag kom.
Laura som hade blivit min första vän i Indien 2013 flög in från USA för att göra en yoga teacher training, så vi träffades nästa varje kväll efter hennes lektioner. Ingemar från Stockholm som jag träffade på caféet runt hörnet varje dag i oktober hade kommit upp från södra indien, en tysk tjej, Stefanie som hängde med mig och Laura flög också in 3 dagar senare och en familj med en av det sötaste ungen i världen hade varit kvar ända sen jag stack, så allt va nästa desamma, förutom att jag konkade runt på en sitar.
Varje dag tog jag sitar lektioner av den personen som hade intruducerat instrumentet till mig och efter sju lektioner kände jag att jag ville betala, men han viftade bort pengarna och sa att jag inte behövde betala och önskade mig lycka till. Jag tog också en del promenader vi Ganga floden och tänkte på att jag varit med om. Allt som jag har upplevt på mina fem månader i Indien, all lycka jag har fått uppleva, all sorg jag har sätt, all information som jag har fått, all chai jag druckit, och jag kom fram till att den här tiden har varit den bästa i mitt liv.
Så för två veckor sen lämnade jag Indien, landet som jag har spenderat mest tid i (förutom sverige) känns som mitt andra hem.
Indien har gett mig så mycket, glädje, panik, skräck, upplevelser och äventyr. Hoppas ni har blivit sugna på att åka till landet som äger en bit av mitt hjärta, för om ni frågar mig så behöver alla lite India i sina liv.
Så jaa nu är jag här, i Bali, bara sådär, hänger med Sophie Hillebrant, kollar på när hon surfar och tar lite coola pics.
Jag kom till bali den 4 mars, steg ut från flygplatsen och hoppade in i en taxi för att ta mig till Echo Beach i området Canggu där polarn Sophie väntade, tog dryga timmen och sen va jag helt plötsligt med Sophie och det kändes som att vi hade hängt dagen innan även fast det hade gått nästa 6 månader. Efter att ha blivit presenterad till hennes kompis Emma från Danmark tog hon mig till ett hotel som va ett bra ställe, visade sig vara SUPERLYXIGT och lite för dyrt för min budget, 100 svenska kronor och jag letade för något runt 20-30 men jag signa upp för en natt efter att ha testat sängen. Sedan lämnade hon mig och jag tände en Indisk rökelse och chekade igenom TVn för en engelsk kanal, men det ända som visades va indonesiska dramaserier, så jag bestämde mig för en liten jakt på indonsisk mat, hittade ett ställe med indonesik nudelsoppa, som va helt underbar efter 14 timmars resande och 2 smörgåsar.
Stack hem till lyxrummet och tog en dush och la mig i min säng och för fösta gången på 5 månader va mina fötter rena efter stegen från dushen till sängen och jag satte på en film och försvann in i mina drömmar för första gången i Indonesien.
Dagen efter gick jag upp och satte på min backpacker-prutar-knapp och gick på guesthouse färd, så efter en shysst vitnamesisk baguette till frukost tog jag en vandring för att hitta ett billigt boende. Efter fem minuter stannade jag vid en kvinna som satt i hennes affär och frågade intresserat Guesthouse? Hon började nicka av antusiast och vinkade back mig till backgården där jag träffade Gede, han sa att han och hans fru har hållt på att bygga ett boende och att dom kan göra klart ett av rummen till mig den dagen för 50 000 Rupiah vilket motsvarar ca 27 SEK per dag om jag stanner en månad, trevligt tyckte jag och vi tog o hoppade in i Gedes bil och körde dit och här träffade jag Stefanie som bor på adressen året om.
För två år sedan köpte Gede och hans fru Rai en tomt med ett litet ruckel som du ville hyra ut och en dag flyttade Stefanie till Bali från den Indonesiska ön Java och kom i kontakt med Gede, fick se huset och blev kär direkt, tre månader senare hade hon renoverat klart huset och hyr nu ut två av rummen och bor i det tredje, ett av rummet hyrs ut till en tjej från Bangalore i Indien som heter Ranjini.
Så nu bor jag här, men Stefanie och Ranjini som grannar och har det hur bra som hällst, de tredje rummet i "rucklet" har hyrts ut till Stefanies kompisar och hennes pojkvänn hälsar på på helgerna, så vi har middagar och kvällshäng här varje dag, som en fin liten familj, och Stefanies hund Bivie har tydligen blivit kär i mig och sover utanför min dörr varje kväll på en filt som jag la ut för henne.
Min nya flickvän Bivie
Gede och hans polare som gör dom sista förberedelserna innan jag flyttade in.
Så de senaste två veckorna har jag chillar i mitt rum, hängt med Stefanie och hennes kompisar, Ranjini och hennes vänner och Sophie och hennes surfpolare, tagit foto på Softarn när hon surfar, drukit gott, ätit ko-hjärna, kyklingfötter, nasi goreng och annar orgentaliskt och tivs superbra, kommer nog vara svårt att lämna när väl den tiden kommer. Här är lite bilder som jag tagit så långt i Bali
Och nu när vi är ikapp på bloggen, kan jag börja skriva lite mer detaljerat vad som händer här på denna coola ö!
Hoppas alla ni där hemma och ni på resande fot har det BÄST, saknar er alla!
Tjing!
