patrikonthemove.blogg.se

Hej hej hallå vänner!!

Nu va det ett tags sedan jag involverade er i mina äventyr så detta blir ett inlägg delux med extra ord och extra bilder, extra allt helt enkelt!!

 

Så för ca 13 dagar sedan lämnade jag Rishikes, en stad som jag snabbt blev lite förälskad i, lärde mig yoga, sitar och glassade i härliga 32 grader i två veckor.

Planen va att efter Rishikes fortsätta öster ut till den heliga staden Varanasi och sedan ta mig ner söder ut, men rätt va det var klev två flickor från Stor britanien in på café där jag satt och surfa på min Macbook och 3 timmar senare hade jag en bussbiljett upp till Dhalai Lamas hemstad för att göra en 10 dagars introduktion till Buddhism med meditation och tystnad, tänkte att jag inte skulle ha några poblem med att vara tyst!

 

Så jag Ronie och Chalie (dom engelska flickorna) rörde oss bort till busstationen där vi förväntade oss en lyxig A/C buss (som vi betalat för) med nya säten och mjuka och fina stötdämpar, men som vi säger i Sverige "Det blir aldrig som man har tänkt sig" Vi klev på med ca 7 andra backpackers i en typ 20 år gammal buss, såg ut som om karossen skulle falla av när som, A/C va utdragen,sladdar hängde från taket, vissa ryggstöd va sönder så folk låg i varandras knän, och jag tror nog att den bussen hade dom hårdaste stötdämparna i Indien.
Så efter 14 timmars bussfärd, 3 timmars sömn och en öm sjärt så va vi äntligen framme i den spirituella staden Dharamsala. Under bussfärden plockade vi upp två grabbar, Josh från Australien och Daragh från Irland, så vi va ett gäng på 5 som traskade runt i en liten bergsby 25 minuter från Dharamsala som heter Bacsu, här hittade vi ett mysig litet café som också hade några rum för en billig penning, och där slog vi oss ner!

 

Josh på bustationen i Hariduar i väntan på vår "lyxbuss"

Morgonen därpå bar det av längre upp på bergssluttningen till meditations centret Tushita där vi skulle tillbringa 10 dagar av tystnad, meditation och buddistlära.

Såhär upplevde jag det hela

Dag 1:

Tystanden låg som ett osäker täcke över centret, folk följde det strikt och halvstela osäkra blickar utdelades bland oss deltagare.

Tyvärr fick jag 39 graders feber och va tvungen att hoppa i säng, men det hela kändes ganska bra ändå.

 

Dag 2: Febern bättre, går på meditation och lektion på morgonen, efter lunch kom febern tillbaks, folk kolla snett på mig för att jag "skolka", börja tveka om jag verkligen hade gjort rätt val i att anmäla mig till kursen, so far har jag hållt tystnaden (förutom i sjukstugan)

 

Dag 3: Sängliggandes heeeeela dagen, läste och pluggade buddhistböckerna vi fått, börja höra små viskningar utanför sovsalsrummet, folk börjar le och stämningen började bli lättare men fortfarande krystat, börjar verkligen vela om jag skulle stanna eller inte.

 

Dag 4: Knarka Alvedon och Ipren och kämpa mig igenom alla lektioner och meditationstillfällen. Laura (tjejen på min profilbil på facebook) en tjej från Engalnd kom fram och börja småprata med mig, frågade hur jag måde och jag började känna mig bättre runt att vara där. Tystnad kan vara lärororikt och nödvändigt för vissa, men jag kom fram till att jag mår sååå mycket bättre om jag får säga några ord lite då och då.

 

Dag 5: Vår Australiska vän Josh lämnar centret, det visade sig inte vara något för honom, jag börjar får reäll längtan att bara ta fram min dator, lyssna på musik, sova i ett eget rum på något hostel, va nära på att lämna, men jag hade lämnat in tvätt, så fick vänta tills nästa dag.

 

Dag 6: Mina jeans som jag lämna in dagen inann har inte kommit tillbaks från tvätteriet pga strömavbrott under gårdagen, är tvungen att stanna en dag till, folk börjar prata med varandra på alla hörn i centret och jag bestämmer mig för att joina grupperna, och blir genast motiverad att stanna och ge det hela en changs till.

 

Dag 7: Dagen inann 2 dagar av fokuserad meditation, är inte 100 om jag kunnde klara av 7 timmars meditation varje dag i 2 dagar, men bestämmer mig för att köra!

 

Dag 8: Meditation, BRA GREJ!! har det superbra med alla, dom flesta har brutit tystnaden och viskar, centrets personal blir galna, men det stoppar inte talets kraft! 

 

Dag 9: Jag vaknar och mår toppen, dagen rusar förbi och på kvällen/natten ligger alla 50 pers uppe på centrets tak, pratar och kollar upp på den stjärnklara himlen till klockan 01.

 

Dag 10: Meditation, feedback och utchekning! TYSNADEN BRYTS OCH GLÄDJEN SPRIDS ÖVER CENTRET! Såhär såg det ut

 

 

Detta är underbara Laura från England som bröt sin tystnad för att fråga hur jag mådde när hon såg att jag va nere, en helt underbar människa! 

Efter utchekningen stack vi alla 50 personer till en by brevid centret som heter Dharmcot och tog typ över hela stället, här har jag nu varit i 2 nätter och stormtrivs med alla. Vi alla gör äventyr varje dag, har stora middagar och härliga frukostmöten som en stor familj, ser ut som att jag inte behöver vara oroliga att åka härifrån ensam.

 

Efter inchekningen i Dharamcot mötte jag och Daragh upp Josh, tog en promenix i staden Macleod Gange som är typ 10 min ifrån Dharmcot, käka lite kyckling på gatan och sen mötte upp resten av Tushita gänget och hade en stor fest, körde solo på Take a change on me och kände hur mina Svenska höfter svängde fram och tillbaka, Tummen upp!

 

Daragh påväg att möta Josh i byn brevid, krävdes en liten promenad